Jojo, knappt hann jag avsluta ett halvårs kampanjande utanför vallokalerna förrän mitt immunförsvar började meddela att ”nu får det vara nog!” (”Jaa, det får det!”) Så nu ligger jag nedbäddad framför teven med honungsvatten vid min sida och följer valvakan. Trist att jag inte kunde sitta uppe med partikamraterna på stan, men det ger mig å andra sidan tillfälle att skriva en spontan analys av valresultatet med en gång.
2009 blev året då Sverige slutade tjata om ja eller nej till EU-medlemskap. Folket säger JA till europeiskt samarbete! Folkpartiets linje delas alltså av fler och fler. Jag ser flera tecken på detta:
- Mellan Miljöpartiet och Vänsterpartiet, som betett sig mycket lika i parlamentet, uppstod det en skillnad i och med att Miljöpartiet härom året slutade säga nej till EU. Väljarna belönade detta tydligt genom att halva vänstern gick över till Miljöpartiet. Frågan är om MP är redo att svara upp till förväntningarna, med tanke på att de sätter en EU-motståndare på förstaplatsen?
- Junilistan försvinner. De var aldrig emot EU (fastän många av deras väljare 2004 trodde det), och deras väljare går inte till någon av de EU-negativa nationalisterna i (V) eller (SD).
- Valdeltagandet ökar, vilket innebär att de som tidigare röstskolkade ”som en protest mot EU” bara kan ha blivit färre.
- Folkpartiet liberalerna, som drivit på för ett Europeiskt samarbete längre och mer än någon annan, gör ett kanonval och kniper ett tredje mandat!
Följ mig på Facebook
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar