Ung vänsters fackeltåg blev attackerat igår kväll. Det var en manifestation till minne av kristallnatten. Jag vet inte om jag ska vara glad att detta råkade hända just det första år som jag själv inte deltog i manifestationen. Jag är förstås inte glad alls.
Man undrar vad som försiggår i huvudet på såna här puckon. Vad tror de att de kan bevisa? Tror de att om de sparkar på en vänstertjej med en högtalare så kommer hela Kalmar att kollektivt utbrista: ”Ahh, nu förstår vi, det är väl så klart att kristallnatten aldrig ägde rum, och om den trots allt ägde rum så var det jättebra att döda judar och vandalisera tyska butiker. Innan så var vi lurade av etablissemangets lögner och historieförfalskningar, men nu när ni har knuffat några pojkar och flickor och snott deras flaggor så förändrar ju det allting! Slöjorna har lyfts från våra ögon! Heil heil!”
Spydigheter åsido. Det är en skam att polisen inte kunde vara där och ge skydd i tid. Fotbollen var viktigare. Det borde de väl fatta att det inte räcker om de kommer precis när fackeltåget ska börja. Det sker ju förberedelser på plats en halvtimme i förväg, och det är självklart då som demonstranterna är som mest utsatta. Eller är det bara jag som är efterklok?
Jag hoppas att detta inte kommer slå emot ungdomars fortsatta politiska arbete i kommunen. Som tidigare ungdomsförbundsordförande har jag fått prata med en och annan förälder som tvekat till att släppa iväg sina barn på politiska aktiviteter. De vill att barnens säkerhet ska garanteras, och det förstår jag. Kampen för demokrati i all ära, men de egna barnens säkerhet kommer först. Men nu vet vi alltså att det inte räcker med att ha blivit lovade polisskydd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar