Idag är det 2000 dagar sedan den regimkritiske journalisten Dawit Isaak sattes i fängelse i Eritrea utan rättegång.
Fatta. En svensk medborgare. Sitter fängslad i en diktaturstat för sina åsikter. I 2000 dagar. Det är nästan fem och ett halvt år som hans familj fått undra när pappan/maken ska komma tillbaka till Sverige, eller om han ens lever längre.
Vi har hunnit ha fyra utrikesministrar under den tiden, men ingen har ställt tillräckligt mycket press på skurkstaten för att få Dawit frigiven – vare sig Anna Lindh, Laila Freivalds eller Jan Eliasson. Nu står hoppet till Carl Bildt. Man säger att ”sånt här tar tid”. Jag må vara okunnig om diplomatins slingriga vägar, men jag känner mig rejält otålig. Har inte Sverige ett ansvar att skydda sina egna medborgares rättigheter?
Besök freedawit.com och skriv på uppropet. Dom som driver den webbplatsen gör ett hästjobb med att hålla den här frågan levande – och även att uppmärksamma andra samvetsfångar och offer för Eritreas diktatur.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar