I am NOT a vampire...

Blodgivning är bra. Alla som kan borde göra det, så snart de fyller 18 år. Den dag du själv ligger på operationsbordet efter en bilolycka, kommer du vara tacksam att andra gav en bit av sig själva för att rädda ditt liv. Chefen hävdar att han får en pigghets-kick av det. Och så är det coolt att veta vilken blodgrupp man har (A+), så man kan matcha ihop sig med anime-karaktärer, nyo-ho-hoo! ^-^

Men ibland går det inte som man tänkt sig. Igår skulle jag återigen håva in mina 40 spänn på åderlåtningen. Men högerarmen ville inte ge blod. Så de tog ut nålen och satte den i vänsterarmen. Det gick lite bättre, men efter 140 ml så tog det stopp. Så efter några smärtsamma försök att justera nålen gav de upp, slängde blodet (det måste de göra om man inte kunnat fylla påsen ordentligt) och skickade hem mig.

Det bör nämnas att detta var en ovanlighet, som inte ska avskräcka dig från att ge blod. Jag har givit blod i flera år, och det har gått helt oproblematiskt. Det har inte ens gjort ont, förutom i själva stick-ögonblicket.

Men detta mystiska avlopps-stopp, alternativt blodfattighet, kan bara betyda en av tre saker:

1. Min kropp har sedan länge slutat producera nytt blod, så jag är nu en certifierad torris! Eller mumie.
2. Jag är, i likhet med han som läste upp Armeniens schlager-resultat, ett vampyr! ("Here are the results from Armenia... I am NOT a vampire...")
3. Killen-som-verkade-ny-på-jobbet var inte så bra på att sätta nålen rätt än.

Men det är tanken som räknas, så jag fick behålla pengarna. Det må ses som ett frivolöst spenderande från landstinget, att strö ut skattemedel på det sättet, men på nåt sätt har den borgerliga landstings-ledningen här ändå lyckats vända sossarnas ekonomiska underskott till ett plus sedan förra valet. Well done! Four more years! :)

Jag gör ett nytt försök att ge blod om någon månad. Hoppas vi ses på blodcentralen.