Jag cyklade igår till Lars Kaggskolan, där mina gamla klasskamrater Sofi Sjöström och Caroline Eriksson samlade in kläder som de sen skulle ge till flyktingbarnen i Lundegård. Underbart initiativ av dessa tjejer. De bara lastade bilarna fulla med donationer och sen körde iväg. Krångligare behöver det inte vara!
Och det var ju jättelätt för mig att hitta lite kläder som man inte använt på åratal och som man, handen på hjärtat, aldrig kommer att sakna. Tog bara en kvart att rafsa ihop två fulla kassar. Krångligare behöver det inte vara!
Min modemedvetna moder kan nu glädjas åt att den knallgula täckjackan, med matchande termobyxor och hängslen, inte längre finns i min ägo.
Och det var ju jättelätt för mig att hitta lite kläder som man inte använt på åratal och som man, handen på hjärtat, aldrig kommer att sakna. Tog bara en kvart att rafsa ihop två fulla kassar. Krångligare behöver det inte vara!
Min modemedvetna moder kan nu glädjas åt att den knallgula täckjackan, med matchande termobyxor och hängslen, inte längre finns i min ägo.
 |
| Never more! |
Och min farmor, frivillig i Lottakåren under andra världskriget, hade nog varit glad åt att de många tossorna hon stickade nu kan bäras av någon unge som har tillräckligt små fötter för det.
- Otack är världens lön #1: på hemvägen sprack cykeldäcket! Så det blev till att meka och byta till vinterdäck när man ändå var i farten.
- Otack är världens lön #2: Sofi verkar ha blandade känslor efter besöket på Lundegård.
Följ mig på Facebook
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar