Svensk drogpolitik under luppen

Idag har vi i Barn- och ungdomsnämnden lämnat synpunkter på kommunens förslag till drogpolitiskt program. Från alliansen reagerade vi bland annat på att en ”problemformulering” i texten var ”Det finns en liberal syn på droger i samhället”.

Vi reagerade inte på just ordet ”liberal”, vilket man kanske kan tro, utan på att det är ett påståendende som helt enkelt inte stämmer. Vi kan ärligen inte hävda att det finns en liberal syn på droger i samhället. De höga straffskalorna för drogrelaterade brott, Sveriges krav på undantagstillstånd från EU:s införselkvoter samt förkomsten av policydokument som detta är snarare bevis på att det svenska samhället har en mycket restriktiv syn på droger. Och då har vi inte ens berört den offentliga avrättningen av Ola Lindholm, där rättsprinciper som ”oskyldig tills skuld bevisats” vägde lätt för SVT jämfört med skräcken att på något sätt bli associerad med ”N”-ordet.

Men nej, de rödgröna partierna krävde att få ha kvar formuleringen om en liberal syn på droger. Alliansregeringen lutar ju åt att tillåta gårdsförsäljning av vin, huga!

Men som genom en ödets ironi så ser jag att DN idag recenserar en antologi, där några av landets mest erfarna forskare på området gör slarvsylta av decennier av svensk narkotikapolitik, en politik som enligt dem ”saknar motstycke i västvärlden” i den meningen att den i sin stränghet har skördat många liv och präglats av ”skräck för vetenskap”.

Trots att fler missbrukare dör i Sverige än i andra länder råder konsensus i riksdagen om att landet är ett narkotikapolitiskt föredöme. (…) Sverige är ett föredöme – om det är ett värde i sig att så få som möjligt i ett samhälle prövar droger. Men bara då. Något samband mellan hur många som prövar narkotika och hur många som fastnar i tungt missbruk finns inte – i alla fall inte enligt professorerna bakom den banbrytande antologin ”Narkotika” – och därmed faller pelaren i svensk politik för alla som har en ickereligiös syn på droger. Eller rakare: vad spelar det för roll hur många som har tagit droger så länge det inte leder till missbruk och elände? I de två andra – etiskt mer relevanta – avseendena har Sverige inget att lära världen. Tvärtom.

”Liberal syn på droger i samhället”, jo jag tackar.

Läs hela texten, för det är sällan den här debatten får utrymme i media. Antologin Narkotika - Om problem och politik (Norstedts Juridik AB) verkar högintressant. Jag hoppas att många läser den - kritiskt eller välkomnande - så att fler kan vakna upp ur villfarelsen att den svenska narkotikapolitiken på något sätt varit en framgång.