Inte helt oväntat så bestod
Lars Ohlys (V) tal av ett regn av ofinansierade vallöften. Allt åt alla, men nästan inget om hur det ska finansieras. All kollektivtrafik ska inte bara vara gratis, utan även gå med tätare turer. Alla ska ha rätt till heltid och större arbetstrygghet (vilket snarare är ett recept på arbetslöshet), ALLA hinder för funktionshindrade ska undanröjas. Det sista är iofs behjärtansvärt, och vi ska ständigt sträva efter att göra samhället tillgängligare, men 100 % tillgänglighet för alla, jämt, skulle helt enkelt kräva att hela planeten byggdes om från grunden och att det mesta av naturen togs bort. Därför är det så svårt att ta Vänsterpartiet på allvar, och det märktes att Ohlys (kanske) framtida regeringskamrat
Thomas Östros (S) skruvade på sig när miljarderna rullade.
Mycket riktigt, när FORES ideologiska eftersnack skulle uppskatta kostnaderna för vänsterpartiets polititik så slutade nationalekonomerna helt enkelt att räkna efter att ha passerat 100 miljarder kr. Det var ingen idé att försöka täcka in allt. Däremot, eftersom Ohlys tal inte bestod av så mycket fakta utan mest önskelistor, så var det för ovanlighetens skull mestadles sant.
På den ideologiska kartan, inte helt olika political compass, så klassades Ohlys tal som klart konservativt och långt till vänster.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar