Mödomshinnan är en myt - befäst den inte med fejkoperationer!

Fan, detta gör mig förbannad. Varför bygga upp en upplyst civilisation om ingen sedan vill försvara den?

– Johan Ingerö exploderar över att kommunalrådet Ann-Sofie Wågström (s) m fl försvarar att landsting ska använda skattepengar till att operera kvinnors könsorgan för att ”återskapa mödomshinnan”.

Wågström verkar drivas av ett genuint intresse att förbättra situationen för utsatta kvinnorna i skamkulturer, och är fullt medveten om att detta inte är en långsiktig lösning. Problemet är bara att hon inte verkar ha någon plan för hur vi ska tackla problemet långsiktigt över huvud taget, och att denna kortsiktiga lösning förvärrar situationen. Jag lämnade denna kommentar på hennes blogg:

Ann-Sofie, är du medveten om att mödomshinnan är en myt dessutom? Det är helt andra faktorer som gör att en del kvinnor blöder, t ex att hon inte har lust. Så om man vill vara på den säkra sidan att varje man får sina blodsdroppar – inte bara de som är dåliga älskare – så måste sjukhusen vara redo att utföra dessa operationer på alla giftasugna kvinnor, även oskulder.

Du kan väl räkna ett tag på vad det skulle kosta för landstingen, och hur många liv man hade kunnat rädda genom att istället operera riktiga sjukdomar för de pengarna. Men tänk även på, som flera andra påpekat, konsekvenserna i ett längre perspektiv. Du skriver förtjänstfullt att vi i det långa loppet måste förbättra de unkna attityderna. Men med dessa operationer kommer det att bli precis tvärtom! Hur tror du synen på mödomshinnan påverkas, om ryktet sprider sig att svenska sjukhus rekonstruerar (och därmed erkänner existensen och viktigheten av) mödomshinnor?

Jag hade kunnat se en viss sympatisk pragmatism i det du förespråkar, om du hade haft en långsiktig plan i bakfickan och om mödomshinnan faktiskt var det som okunniga män tror att det är. Men nu är det inte så, och därmed går inte ens oskulder säkra. Genom att befästa denna myt gör du dem tvärtom mer utsatta.

Visst finns det män som hotar sina kvinnor med både våld och död, om de inte kommer vara oskulder på bröllopsnatten. Dessa män ska ett civiliserat samhälle kasta i finkan eller dylikt, oavsett om de hetter Ali eller Anders.

Jag tror faktiskt att den sjukliga fixeringen vid kvinnans oskuld är mycket svår att rucka på. Däremot tror jag att åtminstone några av grottmännen kan låta sig påverkas av det vetenskapliga konstaterandet att frånvaron av blod faktiskt inte är ett tecken på att kvinnan haft sex. Då slutar de iaf att hänga upp sig på mödomshinneblod, och vi får väl se hur länge fixeringen vid oskuld hänger kvar när männen inte har något sätt att kontrollera sina kvinnors oskuld. Tror inte du det?'

Wågström har fortsatt debatten på Niklas Frykmans blogg, där den sistnämnde har föreslagit bättre insatser för att lösa problemen i det enskilda fallet. Men Wågström verkar inte läsa dessa rader utan fortsätter eka ”men hur ska vi lösa det, då?”.