Björn Brändewall

Parkeringsproblemen medvetet resultat av den rödgröna politiken

2012-01-30T15:51:00.003+01:00

Östran skriver om att parkeringsproblemen vid simhallen och sporthallen är akuta.

– Vi är fullt medvetna om det, och ska ha ett förslag till lösning inom en månad, säger Mattias Adolfson (S), ordförande i samhällsbyggnadsnämnden.

Parkeringsproblemen har inte kommit som en blixt från klar himmel, direkt. Vi i FP, M, C, KD varnade för detta redan när planprogrammet antogs för två år sedan, och ville att man skulle planera för parkeringen redan från början. S, V och MP röstade ner förslaget. Nu får vi lappa i efterhand istället, och med mindre handlingsutrymme.

Här kan du lyssna på debatten kring parkeringarna från i mars 2010. (Ärende 4)

Hur kan Skälby utvecklas?

2012-01-23T15:22:00.002+01:00

Härom dagen gick jag och folk från flera kommunala förvaltningar på en rundvandring på Skälby gård och diskuterade områdets framtid. Det är slående hur mycket av de fina lokalerna som bara används som förråd för kommunens gamla möbler. Samtidigt tror jag att många inte vet hur mycket som pågår där, och det finns många möjligheter att utveckla området. Inte minst ur skolperspektiv.

Uteförskola. Karl-Oskarskolan / Nya Oxhagsskolan har sen tidigare visat intresse för ett starta en uteförskola i området. Det vore fantastiskt för barnen att få vara ute i ett så naturskönt område men ändå vara centralt i kommunen. Men nu verkar det som om Karl-Oskar har lagt de planerna på is. Men kommunen kanske ska göra slag i saken istället? Det behövs verkligen fler förskolor centralt i Kalmar.

Uteskola. Om uteförskola går bra, varför inte uteskola? Vissa elever behöver en lugnare tillvaro och skulle må bra av naturmiljö.

Vad tror du? Vad ser du för möjligheter (eller hinder) för Skälbys framtid? Lämna en kommentar!

Förtroendevald

2012-01-20T23:11:00.001+01:00

En viktig fråga att ställa sig när man som medborgare lägger sin röst är: har personen jag röstar på visat på ett omdöme som förtjänar mitt förtroende?

I dagens Östran kunde vi se en stor samling S-toppar i länet som gör den frågeställningen lite enklare för väljarna, genom att deklarera sitt helhjärtade förtroende för Håkan Juholt - hur mycket han än ljuger och vänder kappan.

Personligen tycker jag att om man gång på gång uttalar sitt förtroende för en icke pålitlig person, så svärtar det ner ens egen trovärdighet.

Tvångssteriliseringarna måste upphöra!

2012-01-18T14:41:00.004+01:00

I Barometern-OT igår (ej online) skriver jag och några kollegor om de senaste dagarnas utveckling i frågan om tvångssteriliseringar vid könsbyte:

Om du byter kön i Sverige så kräver staten att samtidigt få sterilisera dig. Du får inte ens spara spermier eller äggceller nedfrysta, som du annars hade kunnat använda för att i framtiden skaffa biologiska barn. Det finns inget medicinskt skäl att genomföra steriliseringarna, och Europarådet anser till och med att det strider mot Europakonventionen om mänskliga rättigheter.

Könsbyte är inget man gör för att det är roligt. Transsexualism - att permanent uppleva att man tillhör fel kön - är en psykiatrisk diagnos, som samhället behandlar med just könskorrigerande medicinsk eller kirurgisk behandling. Patienter som inte får sin transsexualism behandlad löper stor risk för depression och självmord - 25 % av alla transsexuella försöker ta sitt liv innan de ens fyllt 18! Det är alltså ofta en fråga om liv och död. Att ytterst be en människa att välja mellan livet, och förmågan att någonsin kunna skapa liv, är osmakligt.

Förmågan att kunna sätta ett liv till världen är som ett mirakel – varenda gång det händer. Om något i vår värld ska kunna ses som heligt och helgat, borde det väl vara detta. Att utan giltlig anledning beröva människor denna förmåga är helt oacceptabelt.

Det finns i riksdagen ett brett stöd för att upphöra med kravet på tvångssterilisering, men KD - det enda partiet som vill ha kvar det - främhävde det i media i torsdags som att de vunnit framgång för sin linje, genom att skjuta upp beslutet och utreda frågan ännu en gång. Men HBT-minister Erik Ullenhag (FP) förnekar bestämt att det skulle finnas någon sådan uppgörelse inom alliansen.

Att partierna ger olika besked skapar förvirring och oro. M, C, FP, S, V och MP har alla tagit ställning för att steriliseringarna måste upphöra. Nu är frågan: när kommer riksdagen att gå från ord till handling? När kommer vi att kunna lämna historiens skamvrå och börja behandla transsexuella som människor?

Björn Brändewall (FP)
Eva Schröder (FP)
Sebastian Hallén (FP)

Läs även vad Adam Cwejman och Hanna Wagenius har att säga om saken.

Idrottshallarna borde räcka även till friskolorna

2011-12-28T13:24:00.004+01:00

I Östran kunde vi igår läsa (inte online) att föräldrar på friskolan Södra skolan protesterar mot att eleverna har dålig tillgång till kommunens idrottshallar. Flickorna måste dessutom stå ut med bristfälliga duschutrymmen i Spelefanten.

Vi betalar skatt och lever som de flesta andra kommuninvånare. Det vi vänder oss emot och som skiljer oss åt, är att våra barn blir behandlade som andra klassens medborgare på grund av att de går i en friskola.

Detta är tyvärr inget nytt problem. Det är ett slöseri med kommunens resurser att de centrala idrottshallarna ofta är fullbokade främst på vintern, medan de stundom står tomma på våren och hösten. Enligt uppgift är lokalerna dessutom inte fullt utnyttjade under den tid de är uppbokade. Som jag förstår det så är det främst gymnasieförbundet, som bokar upp sig många månader i förväg.

Visst, jag köper principen att kommunen ger förtur till sina egna skolor. Det är ju faktiskt kommunen som äger lokalerna. Men då ska de inte ge sig själva så låga avgifter att de har råd att boka upp ett halvår i förväg, och utan att avboka när man inte ska nyttja lokalerna!

Jag tog initiativ till en lösning i våras, och fick med mig Alliansen på det i vårt gemensamma budgetalternativ, men S, V och MP röstade ned det. Idén är att variera taxorna med årstiderna, enligt tillgång och efterfrågan. Vi får en jämnare uppbokning över året om det blir lite dyrare på vintern men billigare på våren och hösten. Då måste skolorna prioritera mer på vintern, och bara boka när de verkligen har tänkt ha lektioner. Och då borde det bli fler tider över för friskolorna.

Kommunen skulle dessutom få in mer pengar på det här sättet. Det är ju ett nollsummespel så länge kommunen bara hyr ut till sig själv, men om den kan hyra ut mer till utomstående skolor så innebär det mer intäkter.

Jag skulle även vilja se detta kombinerat med ett öppet, webbaserat bokningsschema på kommunens hemsida. Då kan alla se när en tid har blivit ledig, och ha möjlighet att boka in sig där. Inte bara skolor, utan även föreningar och privatpersoner. Som jag förstår det så finns redan en sådan webb, men bara för internt bruk. Det är bara politisk vilja som saknas för att öppna upp det.

Samordna fritidsgårdarna närmare skolan

2011-12-15T14:46:00.001+01:00

Idag har vi i Folkpartiet liberalerna lämnat in denna motion till Kalmar kommunfullmäktige:

Kommunens fritidsgårdar har sett en minskning i antalet besökare. Delvis kan detta förklaras med minskade kullar av ungdomar i fritidsgårdarnas målgrupper, men även på att fritidsgårdar håller öppet på tider som inte är anpassade efter ungdomars behov. Fritidsgårdarna behöver även bli bättre på att profilera sig och locka till sig tjejerna.

En lösning kan vara ett närmare samarbete mellan fritidsgårdarna och skolorna. I Södermöre har detta samarbete redan startat med gott resultat. Det är i skolorna ungdomarna finns dagtid, det är där man kan nå dem. Det är då relationer byggs upp och fritidsgårdarna kan få ungdomarna intresserade av deras verksamhet.

Idag ansvarar kultur- och fritidsförvaltningen för kommunens fritidsgårdar. För att fritidsgårdar ska vara optimala är det önskvärt att de är belägna intill eller i skolbyggnader. Folkpartiet Liberalerna anser därför att det är naturligt att ansvaret för fritidsgårdarna ska ligga hos Barn- och ungdomsförvaltningen.

Genom denna ordning skulle samordningsvinster kunna göras som kommer verksamheten till godo. Lokaler och personal skulle kunna koordineras och fritidsverksamhet erbjudas på fler platser med bättre öppethållande, detta i motsats till centralt belägna stora fritidsgårdar dit ungdomar ska bussas.

Folkpartiet liberalerna föreslår därför kommunfullmäktige besluta:

Att utreda möjligheten att flytta ansvaret för fritidsgårdarna från Kultur- och fritidsförvaltningen till Barn- och ungdomsförvaltningen.

Dra lärdom av ”Bergakonflikten” via nätverk

2011-12-14T08:54:00.004+01:00

Idag har jag lämnat in följande interpellation till Johan Persson (S), inför kommunfullmäktige på måndag:

Sveriges Kommuner och Landsting har sedan 2006 drivit projektet Medborgardialog, och inbjuder nu kommuner och landsting till ett nytt utvecklingsprojekt. 5-6 kommuner/landsting ska under 2012-2014 ingå i nätverk syftande till att pröva och utveckla system och metoder för att använda medborgardialog vid hantering av konflikter kring komplicerade samhällsfrågor.

I Kalmar har sedan en tid pågått en konflikt som något missvisande fått namnet ”Bergakonflikten”, som får sägas ha kulimnerat med den stora branden i Berga Centrum för några månader sedan. Men diskussionen om vad vi ska göra härnäst för att skapa trygghet i området är långt ifrån avslutad. Frågan förblir kontroversiell och många är upprörda, även efter tillsättandet av en Bergakommission.

Vad kan vi lära oss av detta? Vad kan vi lära oss av andra kommuner? Vad kan vi själva lära ut för erfarenheter? Detta är frågor som skulle vara lämpliga för Kalmar att diskutera tillsammans med andra i nätverk, med stöd av internationella forskare. Därför tycker jag att det vore lämpligt för Kalmar att deltaga i detta projekt och undrar:

Vad säger du om att skicka in en intresseanmälan till SKL å Kalmar kommuns vägnar?

Björn Brändewall
Folkpartiet liberalerna

Toppolitikerna höjer sina löner medan kommunen måste spara

2011-11-29T13:04:00.002+01:00

Igår tvingades vi i kommunfullmäktige att revidera budgeten för 2012 på grund av det osäkra ekonomiska läget i Europa och världen. Kommunens pott för löneökningar kommer att minskas med 8,9 mnkr för 2013 och med 11,6 mnkr för 2014. Fackens krav på 3 % löneökning lär inte kunna tillmötesgås.

Samtidigt kan vi läsa att Socialdemokraterna, Moderaterna och Centerpartiet föreslår kraftigt höjda politikerarvoden för framför allt Johan Persson (S) och Malin Petersson (M). Deras löner föreslås öka med 13 % resp 18 %. Den första frukten av att dessa tre partier inlett sitt samarbete i ”tillväxtfrågor”, månne?

Även jag skulle gynnas en del om deras förslag blev verklighet, eftersom mitt arvode som vice ordförande i Barn- och ungdomsnämnden beräknas som en procentsats av en av lönekategorierna - "oppositionsråd 2", tror jag den kallas. Det är ingen höjning som jag är förtjust över. Jag tycker att arvodena för heltids- och deltidspolitiker är väl så saftiga och förstår ärligt talat inte hur heltidspolitiker ska kunna göra av med nästan en riksdagsmannalön i lilla Kalmar. Jag menar, hur mycket kan man äta innan man blir mätt?

Illusionen av demokrati i S-styrda Kalmar

2011-11-19T23:46:00.006+01:00

Igår på Barn- och ungdomsnämndens möte så fick vi se ett ovanligt tydligt exempel på den maktfullkomlighet som socialdemokraterna styr Kalmar kommun med. Nämnden skulle yttra sig över en motion från Folkpartiet, och jag hade kommit med ett förslag till yttrande som gillades skarpt. Men de rödgröna röstade ned det ändå - pre(s)tigen var viktigare än kommunens bästa.

I Barometern idag påstår nämndens ordförande Jonas Hellberg (S) att jag "försökte rädda motionen genom att ändra den på mötet. Så gör man inte." Men nej, så var det inte alls, och det vet Hellberg.

När en motion lämnas in till kommunfullmäktige så går den först en vända till den facknämnd som den berör. Nämnden ska ge sina synpunkter och ge kommunfullmäktige ett förslag på hur motionen bör bemötas. Ska den avslås, ska den bifallas, eller något mittemellan?

Det var detta yttrande som Barn- och ungdomsnämnden skulle formulera, och som jag således lade ett förslag på. Tjänstemännen hade tyckt att motionen var jättebra, förutom en liten detalj - att kommunfullmäktige inte ska styra innehållet i skolans undervisning - och på grund av detta föreslog de avslag. Jag håller helt med om denna invändning, och mitt förslag till yttrande tog hänsyn till detta, så att motionen i övrigt skulle kunna bifallas.

Det kom inte som en blixt från klar himmel. Jag hade överlämnat mitt förslag skriftligt till både Jonas Hellberg och 2 vice ordf Patricia Wildanfors (MP) hela två veckor i förväg. De hade alltså tillgång till det när de diskuterade motionen med de andra rödgröna på sitt gruppmöte. På mötet gav jag även varje ledamot en utskrift av förslaget.

Hellberg sa att han tyckte mitt förslag var utmärkt. Ändå såg han till att de rödgröna röstade ned det. Han sa på fullt allvar att Folkpartiet borde lämna in samma motion en gång till, med denna ändring, istället för att anta ändringen direkt på mötet. Det är pinsamt uppenbart att socialdemokraterna helt enkelt hade bestämt sig på förhand att inte släppa igenom motionen - den kom ju från "fel" parti. Hade samma förslag lagts av en sosse hade det gått igenom direkt.

Vad motionen handlade om? Jo, vi ville lära Kalmars skolungdomar att det faktiskt går att påverka i kommunpolitiken. Ödets ironi, eller hur?

En giganT har tystnat (for now)

2011-11-13T18:11:00.002+01:00

Det är med lite vemod som jag läser att min vän Sebastian Hallén tröttnat på att blogga. Hans blogg har av röster från flera politiska läger ansetts vara en av länets absolut bästa politik-bloggar.

Men inget ont som inte för något gott med sig. Detta kanske kommer att leda till lite fler blogginlägg från min sida. Otaliga är nämligen de gånger då jag har skippat att kommentera något i politiken, för att Sebastian redan hade formulerat det så bra att det inte fanns något att tillföra.

En klyfta som (V) vill bevara?

2011-11-13T18:01:00.005+01:00

I Östran igår svarade jag och Lene Polteg (FP)på två insändare från Vänsterpartiet (4 och 7 nov), som på smått besynnerliga grunder ogillar Folkpartiets upplysningskampanj om skolval. Texten i tidningen är nedkortad; här följer originalversionen. Det är så mycket trevligare när man kan få lpats med alla nyanser i resonemanget.

"Det är inte snyggt att utgå ifrån att fria människor inte har tillräckligt med kunskap för att göra rationella val", skriver samma vänsterpartister som förra veckan röstade nej till att vuxna människor ska få välja om de vill ta en öl på krogen efter kl 02:00. Samma vänsterpartister som vill tvinga mammor och pappor att ta ut lika stor del av föräldraledigheten, vare sig de vill eller har råd. Listan på vänsterns översitterier kan göras lång.

Men anständighetens gräns för hur mycket politiker får lägga sig i människors liv, den passeras tydligen när vi i Folkpartiet delar ut en liten folder som upplyser om att alla har rätt att välja förskola och skola! Löjets skimmer kring Vänsterpartiet börjar nu bli rent bländande.

Bertil Dahl (V) anklagar oss för "historieförfalskning", tydligen det gamla sovjetpartiets standardreplik när de inte vill minnas vad de själva har gjort. Men vi minns hur Dahl var ute på möte efter möte och minsann visste precis hur dåligt allt skulle bli med den nya friskolan i Oxhagen, fastän den inte ens hade startat än. Dahl hävdade att Oxhagen "kommer att tömmas på barn" (Barometern 090508), att denna friskolas etablering "försämrar för barn, föräldrar och anställda" (Barometern 091006) och att vi "överger de boende genom att sälja ut skolan" (Östran 091006).

I själva verket blev Nya Oxhagsskolan en omtyckt del av Kalmars skolutbud. Påståendet om utförsäljning var ren lögn, då det endast handlade om uthyrning av lokaler. Dahls vilda smutskastande är helt enkelt inte seriöst och inte värdigt ett kommunalråd.

Det är förstås obekvämt för (V)-politikerna att kommuninvånarna som de har skrämt upp, nu får ta del av saklig information i form av Folkpartiets upplysningskampanj. Vi tar nämligen inte ställning mellan kommunala och fristående skolor. Däremot reagerar vi när vi seren klyfta, att vissa samhällsgrupper inte tycks göra något aktivt skolval alls. Särskilt när det rör sig om barn som enligt forskning ofta har en uppförsbacke framför sig, och är i extra stort behov av en väl vald skola - kommunal som fristående. Vår lösning är inte tvång, utan kunskap.

Detta behöver inte betyda att alla som väljer, kilar över till en friskola. Man kan lika gärna välja en annan kommunal skola, eller komma fram till att skolan som kommunen anvisat faktiskt är den som passar bäst. Då har man ändå visat skolan att man ställer krav, att den inte kan ta eleven för given. Det är detta som har konstaterats höja utbildningskvalitén för eleverna i båda skolformerna.

(V) avslöjar sin påklistrade demokratisyn när de hävdar att skolpolitiker inte borde bry sig om även friskolor. Låt oss upplysa om att vi politiker är folkvalda för att företräda alla invånare i Kalmar, även de som valt någon annan skola än den kommunala för sina barn! Vänstern tänker tydligen inte representera dessa människor, för de har valt "fel". Good riddance.

Med undantag för hycklande vänsterpolitiker så har vi i Folkpartiet fått mycket positiv respons för vår upplysningskampanj. Informationsbehovet är påtagligt, och vi hoppas att detta i längden kommer att leda till ökad integration mellan olika samhällsgrupper i klassrummen.

Björn Brändewall (FP)
Lene Polteg (FP)
Barn- och ungdomsnämnden, Kalmar

Ny förskola i Rinkabyholm

2011-11-12T19:00:00.001+01:00

Idag har jag varit med och invigt den nya förskolan Stjärnan i Rinkabyholm. Det är en förskola med mycket rymlig och kreativ utemiljö, och IT-prägel inomhus med Smartboard i varje avdelning. Så här stora lekytor hade nog varit omöjliga i stadskärnan.

Rinkabyholm är ett område som växer. Faktum är att Stjärnans avdelningar redan är nästintill fullbesatta. Det är viktigt att kommunen är redo med nya lokaler och personal när det föds fler barn, för kommunen har skyldighet att ordna plats inom fyra månader.

Rätten att välja skola och förskola ska gynna alla!

2011-11-01T10:21:00.000+01:00

Folkpartiet liberalerna i Kalmar bedriver just nu en informationskampanj till familjer i Kalmar, där vi uppmärksammar alla på att de har en rätt att välja förskola och skola. I Barometern skriver jag och Lene Polteg (FP) om detta:

Skolverket och flera andra instanser har konstaterat att konkurrensen mellan kommunala skolor och friskolor gynnar utbildningskvalitén för eleverna i båda skolformerna. Vi i Folkpartiet liberalerna är stolta över att ha fått igenom friskolereformen, som gjort det möjligt för alla i Sverige att välja vem som ska förse deras barn med barnomsorg och utbildning. Men för att konkurrensen ska ge dessa positiva effekter fullt ut är det viktigt att så många familjer som möjligt utnyttjar möjligheten att välja.
Detta behöver inte betyda att alla som väljer, kilar över till en friskola. Man kan lika gärna välja en annan kommunal skola, eller komma fram till att skolan som kommunen anvisat faktiskt är den som passar bäst. Då har man ändå visat skolan att man ställer krav, att den inte kan ta eleven för given. Vi har uppmuntrat våra kommunala skolor att profilera sig på olika sätt, så att varje barn ska kunna hitta en skola som passar just henne eller honom. Det finns många olika sätt att lära sig.
I Barn- och ungdomsnämnden har vi politiker dock sett att barn med lågutbildade föräldrar eller utländsk bakgrund sällan går på friskolor i Kalmar. Detta kan tyda på att dessa familjer i lägre utsträckning gör ett aktivt val över huvud taget. Samtidigt är det dessa barn som ofta har en uppförsbacke framför sig och som skulle gynnas mest av en väl vald skola. Kommunens välfärdsbokslut konstaterar att grupper med låga eller ofullständiga skolbetyg har förhöjda risker för framtida psykosociala problem, och får det svårare än andra att etablera sig på arbetsmarknaden.
Våra erfarenheter tyder tyvärr på att det finns både fördomar och okunskap om friskolereformen. Låt oss därför ta död på några myter:
”Är de andra skolorna privatskolor som bara rika har råd med?” NEJ, både kommunala och fristående skolor är avgiftsfria och finansieras gemensamt via våra skatter.
”Är kvalitetskraven lägre på friskolor?” NEJ, alla skolor lyder under samma skollag och läroplan och inspekteras löpande av Statens Skolinspektion, som alliansregeringen skapat och som kan dra in tillståndet om en skola inte sköter sig.
”Kan friskolor välja att bara ta in de minst resurskrävande eleverna?” NEJ, fristående grundskolor är skyldiga att ta emot alla elever som ansöker, så långt de har plats.
Nu mot årsslutet tar flera skolor emot ansökningar och sammanställer vilka elever som ska börja på skolan nästa höst. Vi i Folkpartiet liberalerna tänker inte låta vare sig fördomar eller okunskap stå i vägen för varje barns möjlighet att gå i den skola som passar bäst för hennes eller hans behov. Därför kommer vi under de kommande tre veckorna att genomföra en informationskampanj i valda områden i Kalmar.
Vi tänker uppmärksamma familjer på att de har en rätt och välja både förskola och skola, och att det aldrig har varit lättare. I Kalmar kommun har vi dessutom beslutat, i politisk enighet, att vara extra generösa med gratis skolskjuts, så länge skolan man väljer ligger inom kommunen. Valet är nu ditt!
Björn Brändewall (FP)
Vice ordförande Kalmars Barn- och ungdomsnämnd

Lene Polteg (FP)
Ersättare Kalmars Barn- och ungdomsnämnd

Eduard Khil: internet- och glädjepionjär

2011-10-31T23:31:00.000+01:00

Det här videoklippet gör mig alldeles varm inombords varje gång jag ser det. Det är ”Mr Trololo” som 44 år senare pratar om sin gamla 1966-låt som uppnått kultstatus på Internet.

Det är lätt att ha fördomar om andra människors attityder till Internet. Dels om gamla människor. Dels om människor som levde under det repressiva kontrollsamhället i Sovjet. Men Eduard Khil (trololo-mannen) raserar dessa fördomar på ett underbart sätt.

För många är trololo-låten bara något de skrattar åt. Det hade varit lätt för en åldrad stjärna att spela med och låta sig reduceras till en pajas, om så bara för att få omfamnas av den flyktiga uppmärksamhet som kommer med ett Internet-kändisskap. Men herr Khil gör inte avkall på den fantastiska värdighet han bär sina år med - han vill mer. Istället gör han trololo till ett statement. Med lätthet fångar han den för mänskligheten enande kraften i musik, och kombinerar den med motsvarande positiva kraft i Internet.

Trololo-låten hade från början en text som handlade om en cowboy som rider hem över prärien till sin fru, men sådan text ansågs för USA-vänligt för sovjetregimens smak, så den censurerades och ersattes med trololo. Visst är det paradoxalt att antiamerikansk censur skulle bidra till att låten 44 år senare skulle få enorm global spridning, och framförallt i USA.

Frågar om fotbollsplanen på Östra Funkabo m m

2011-10-31T10:14:00.001+01:00

För några veckor sedan såg jag och några allianskollegor hur en nybyggnation på Östra Funkaboskolan hade slagit helt fel. Istället för en fotbollsplan för de nya sexorna hade det blivit en ojämn, instängslad yta med blandat gräs/asfalt/grus på marken. Sedan dess har även Barometern skrivit om det. Detta är tyvärr bara ett av flera tillfällen som skolor i Kalmar fått bli missnöjda med bygguppdragen till kommunens serviceförvaltning. Därför ställer jag och Britt Dicksson (M) i afton denna interpellation/fråga när kommunfullmäktige har möte:

Om serviceförvaltningens kommunikation med sina beställare
Interpellation till Dzenita Abaza (S), Servicenämndens ordförande
Serviceförvaltningen har intagit en mer och mer övergripande roll inom kommunen som ”förvaltningen som levererar de praktiska sakerna”, och övriga förvaltningar har blivit ”beställare”. Tyvärr uppstår då ett avstånd till beställarna, som står för den dagliga kontakten med brukarna – kommuninvånarna. Det är viktigt att kommunen kan tala med en samlad röst till invånarna, och då måste kommunikationen fungera mellan förvaltningarna. Annars vet inte den högra handen vad den vänstra gör, och då brister invånarnas förtroende för kommunen.
Ett konkret exempel på detta är när Östra Funkaboskolan i april beställde en instängslad fotbollsplan på sin skolgård och mycket annat, med emfas på att det måste vara klart innan skolstarten. Arbetet med instängslingen kom dock inte igång förrän efter skolstarten. Ett träd, som fanns mitt på planen togs bort, men hålet efter den fylldes inte ut ordentligt och marken jämnades inte ut tillräckligt för att man ska kunna spela fotboll. Planen har inte beretts, utan är en blandning av knölig gräsyta och grusområden. Vid entrégrinden bildas en djup och flera meter bred vattenpöl som man måste kliva i för att komma in.
Det här är inte vilken idrottsplats som helst. Den var till för att barnen som börjar sexan ska känna sig lite mer hemma när de kommer till en ny, stor skola. Vi vill ha en skolgårdsmiljö som ger de yngre eleverna en mjuk övergång från mellanstadiet till högstadiet. Därför är det mycket tråkigt att det, snart två månader efter skolstarten bara, blivit en öde inhägnad på skolgården. För skolstarten kan inte vänta, eleverna kommer ändå, även om skolan fortfarande är byggarbetsplats när skolklockan ringer.
Det är möjligt att kommunikationen kan ha brustit i båda ändar här, men man tycker ju att om skolan beställer en instängslad plan med fotbollsmål så är det underförstått att det ska gå att spela fotboll på planen. Inte att man ska hoppa runt bland vattenpölar och knölar i marken.
Detta är som sagt bara ett exempel. Det var inte den enda upprustningen som skolan beställde av Serviceförvaltningen inför skolstarten men som inte blev klar i tid, och flera skolor som vi varit i kontakt med ger oss tyvärr anledning att tro att brister i kommunikationen som denna inte bara är en enstaka händelse. Samtidigt tror vi inte alls att ”Service” inte vill göra ett gott jobb, men det verkar som att förvaltningarna pratar lite olika språk, och då får inte beställaren alltid det som de trodde att de hade beställt.
Vi vet att när du tillträdde för snart ett år sedan uttalade du en ambition att förbättra kommunikationen mellan Serviceförvaltningen och dess olika beställare. Därför känns det nedslående att konstatera att problematiken fortfarande kvarstår.
Därför undrar vi:
Vilka konkreta åtgärder vidtar du för att förbättra kommunikationen mellan
Serviceförvaltningen som utförare, och dess beställare?
Björn Brändewall (FP)
Britt Dicksson (M)

Tintin utan Bolme?!

2011-10-28T07:54:00.004+02:00

Ikväll har den nya Tintin-filmen premiär. Jag kommer inte att gå på premiären, men jag är mycket nyfiken på filmen. Även om jag som serieläsare alltid tyckte att Franquins äventyrare Spirou var snäppet roligare att läsa om på nästan alla sätt och vis.

Men då den engelskspråkiga Tintin-filmen bara visas i 3D på Kalmars biografer, blir ett svårt val att välja mellan att tvingas se den i 3D och att tvingas se den på svenska. För hur kan man ens komma på tanken att göra en Tintin-dubb utan Tomas Bolme och Bert-Åke Varg i huvudrollerna? Dårskap!

För övrigt tycker jag att de japanska fansen till Lupin III-filmerna varit helt oresonliga i sina krav på att Lupin, Jigen och de andra gamla godingarna måste spelas av samma (nu gamla resp. urgamla) skådespelare som alltid! ;)

Dementi

2011-10-27T10:28:00.002+02:00

Idag står det i Barometern att jag skulle ha "kuppat" igenom en presskonferens när jag igår vikarierade för Jonas Hellberg (S) som ordförande i barn- och ungdomsnämnden. Detta är inte sant.

Det jag har gjort är att skicka ett kort mail till tidningen om att vi skulle sammanträda i nämnden igår, och att jag finns tillgänglig på telefon efteråt för en kommentar. Jag skrev även om vad det är jag särskilt vill kommentera, för alliansens del, nämligen vår syn på den utbildningspolitiska visionen. Det är så jag brukar göra när jag har något jag vill tillföra till rapporteringen efter ett nämndsammanträde, och Barometern är vanligtvis tacksamma att få höra min och alliansens syn på saken. Enda skillnaden igår var att jag i förbifarten nämnde att jag skulle vikariera som ordförande under sammanträdet. Jag tänkte att de kanske är intresserade av att höra en redogörelse från någon som faktiskt har deltagit på sammanträdet och har koll på vad som har sagts.

Socialdemokraterna är inte "de som håller i pressträffarna" som om de hade något slags monopol, vilket Barometerns artikel kan ge intryck av. Alla politiker och partier är fria att informera pressen om vad som beslutas i nämnden. Det är sen upp till pressen att välja vilka de vill lyssna på. Det är förstås inte förvånande att de oftast väljer att gå på majoritetspartiet socialdemokraternas pressträffar, men det är ingalunda någon sorts naturlag.

Jag pratade med Jonas Hellberg igår och redde ut missförståndet. Det finns inget ont blod mellan oss i den här frågan. Jag blev även igår kväll uppringd av Barometern, som frågade om detta, och jag var då oerhört tydlig med att jag absolut inte försökt trampa någon på tårna. Så döm av min förvåning när tidningen publicerar sitt missförstånd ändå.

Gårdagens möte präglades av en historisk enighet som kommer att betyda mycket för Kalmars lärare och elever. Det är tragiskt om medierapporteringen om det istället ska handla om att blåsa upp en konflikt som inte finns!

En seger för Kalmaralliansens skolpolitik!

2011-10-26T18:37:00.001+02:00

Idag har jag haft ett mycket trevligt sammanträde i Barn- och ungdomsnämnden.

Dels för att vi fick besöka Rinkabyholmsskolan och ha mötet på ”paviljongen” där. Dels så har jag för första gången fått tjänstgöra som nämndsordförande, och det gick bra. Men framför allt så fick vi fatta beslut om en utbildningspolitisk vision för Kalmar för fyra år framåt.

Den utbildningspolitiska visionen kommer i princip att ersätta Kalmar kommuns tidigare förskole- och skolplan. Vi från alliansen i nämnden har tidigare arbetat för att minimera förskole- och skolplanens omfattning (allt mellan himmel och jord), och kritiserat bl a hur den ökat regelpålagan för skolpersonalen utöver det nationella uppdraget, och därigenom minskat deras frihet som pedagoger.

Vi ser den utbildningspolitiska visionen som en upprättelse i denna bemärkelse, en seger för alliansens skolpolitik. Målen har blivit färre och mer mätbara, fokus har flyttats till skolans basuppdrag och pedagogernas frihet från politisk klåfingrighet slås fast. Vi känner därmed att vi har fått gehör för vår kritik på punkt efter punkt. (Eller som en vänsterpartist sa på mötet: ”Jaså, ni tänker sååå...” ;)

Jag är inte den som eftersträvar enighet för enighetens skull. Men Skolverket har konstaterat att en viktig ingrediens i vad som gör en framgångsrik skolkommun, är att det finns politisk stabilitet kring de stora dragen i utbildningspolitiken. Därför var det väldigt trevligt att kunna besluta om denna vision i full politisk enighet!

24 oktober

2011-10-24T12:55:00.001+02:00

Idag är det FN-dagen, en dag då stora delar av Sverige hyllar en organisation som gång på gång står handlingsförlamad när folkgrupper slaktas och som tycker att Muammar Gadaffis Libyen var en finfin representant för mänskliga rättigheter.

Nja, jag tror hellre att jag firar min mammas födelsedag idag.

Mitt tal på Syrien-manifestationen

2011-10-24T12:34:00.002+02:00

I lördags anordnade kurdiska föreningen en manifestation i Kalmar mot det pågående förtrycket i Syrien. Det blev en lyckad tillställning. Jag fick äran att säga några ord för Folkpartiets räkning. Det gick ungefär så här:

Den arabiska våren kunde i förrgår vända ett stort blad i sin ständigt pågående krönika, en historiebok som fortfarande skrivs. Muammar Gadaffi, den kanske i särklass galnaste och farligaste despoten i Afrika, dödades, enligt uppgift, av sitt eget folk. Även Libyen kan nu börja den långa, skakiga, men nödvändiga vägen mot demokrati och frihet.
Men Libyen ska inte, får inte, vara det sista landet som befrias från sina plågoandar. Vi har samlats här idag för att hedra samma kamp som förs i Syrien. Landet som har haft undantagstillstånd sedan 1963. Det är nästan femtio år - mer än hälften av en människas liv. Om majoriteten av det en människa hinner uppleva under sitt liv är ett "undantag" - vad är då det normala?
Det är förstås väldigt praktiskt för landets ledare att ha det så här. Den internationella pressen slutar skriva om det efter bara något år - för det är ju inte någon nyhet längre. Inte för oss utanför. Men för folk som lever i undantagstillståndet, är det ett nytt helvete varenda dag.
När förtrycket blir konstant, minskar pressen på omvärldens ledare att göra något åt det. Det uppstår en pervers syn på förtrycket som något stabilt, och därmed positivt, eftersom det är mindre oroligheter än alternativet. Jag har i Sverige haft oturen att företrädas av ministrar av såväl röd färg som blå, som talat sig varma för "stabiliteten" i olika diktaturer. Som tycker att det är diplomatiskt och statsmannamässigt att anamma "neutralitet" inför konflikter. Men neutralitet innebär ju även att inte ta ställning mellan demokrati och diktatur!
Vi har samlats här för att visa att vi *tar* ställning - för rätten att starta politiska partier (och rösta på dem) - för lika rättigheter mellan kurder och andra folkgrupper - för rätten att tala sitt eget språk - för rätten att föra vidare sitt släktnamn till sina barn - för pressfrihet - för samlingsfrihet - för yttrandefrihet.
Bashar al-Assad, Syriens så kallade ledare - jag säger "så kallade", för om en ledare måste öppna eld mot sitt eget folk, så slutade han vara ledare för länge sedan. Bashar al-Assad, Syriens så kallade ledare, har nu ett val att göra. Vill han gå samma väg som Hosni Mubarak, som Ben Ali, eller Muammar Gadaffi? För en sak är säker, förändringens vindar är här för att stanna.
För drygt hundra år sedan existerade demokratin på jorden bara i form av några få ljuspunkter i en i övrigt mörk värld. Men nu håller demokratin på att bli normen. De fria staterna är sammantaget helt överlägsna diktaturerna, militärt men framförallt ekonomiskt.
Trenden är tydlig. Demokratierna håller på att vinna, och stabilitetsfanatikerna håller på att förlora. Ingen inbillar sig att det kommer att vara en problemfri resa. Men hellre en måhända skakig väg mot demokrati och frihet, än ett "stabilt" förtryck.

Ungdomarna efterfrågar mer dialog (och återkoppling!)

2011-10-18T20:30:00.003+02:00

Ikväll har jag varit på Funkabo fritidsgård och lyssnat på sjätte- och sjundeklasselever om hur de känner för att bo i Berga och Funkabo så här efter alla bränderna. Många var rätt säkra på att de som startar bränderna gör det i vanmakt över att Berga under så många år varit ett eftersatt område. Jag märkte hur ungarna sprudlade av idéer för att göra området bättre och en vilja att få respons från kommunen/politikerna. Även om man inte kan få allt på sina önskelistor, så vill man ha ett tydligt och snabbt svar, och en förklaring till *varför* man inte får till exempel en multiarena. Ovissheten, känslan att förslaget bara lades på en hylla nånstans på kommunen, skapar vanmakt.

En kille som jag pratade med tror att de killar (och kanske en och annan tjej) som nu startar bränder, hade lika många förslag och önskemål som ungarna här, när de var i samma ålder. Men de kände att ingen lyssnade.

Vi hade samtal mellan politiker och ungdomar och kom fram till ett bra, konkret förslag för att öka dialogen. Varje fritidsgård borde ha en egen förslagslåda riktad till kommunen, där man kan lämna sina idéer som medborgarförslag. Då blir det alltid en rejäl handläggning, och beslut tas ytterst av oss i kommunfullmäktige. Jag tyckte att svaren kunde man sen sätta upp på anslagstavlan i fritidsgården så att alla som går där kan se vad kommunen svarade.

Det påminde en hel del om en motion som vi i Folkpartiet lämnade in härom månaden, ”Kommunalråd för en dag”. I den föreslår vi att kommunen ska utlysa en medborgarförslagstävling i högstadieskolorna, och att ungdomsrådet ska få utse det bästa förslaget. Vinnaren ska vinna en dag som kommunalråd, dvs följa med ett kommunalråd som PRAO en dag.

Kanske går det att kombinera dessa idéer!

Halva Berga centrum står i lågor!

2011-10-13T01:01:00.005+02:00

Följetongen om bränderna i Berga tog nyss helt nya proportioner.

Utanför mitt hem i Funkabo kände jag för en liten stund sedan en vag rökdoft. Jag tittade upp i himlen och såg en enorm rökpelare komma ifrån Berga. På plats så ansluter jag mig till folksamlingen som tittar på ett stort antal brandmän som arbetar med att få elden under kontroll.

Nu är det inte några små containrar det handlar om längre. Halva köpcentrat står i brand. Apoteket, konditoriet, ICA där jag handlade igår kväll... jag vet inte hur det står till med vårdcentralen, det såg bara ut att brinna i den norra halvan av området.

Min första tanke går till brandmännen och det hjältemodiga arbete de bedriver just nu. Min andra tanke går till de som är anställda i affärerna och jobbar sent om kvällarna, som nog inte kan känna sig trygga på sin arbetsplats längre. (I den mån de ens har någon arbetsplats längre.)

Min tredje tanke går till asen som har tänt på.

Sebastian Hallén skriver om att polisen sägs ha fått i uppdrag att ha förstärkt bevakning i Berga - fram till 21:00, dvs någon timme innan bränderna brukar börja. Och det känns ju ungefär som SR Ekots policy att inte kalla diktatorer för diktatorer förrän de dött, störtats eller avgått, dvs när SR:s ordval inte kan göra någon skillnad längre.

Jag hoppas bara vid allt som är heligt att det inte finns någon människa i lokalerna som har brunnit inne nu.

Uppdatering: Enligt uppgift patrullerar polisen dygnet runt, både i uniform och civilklädd.

Rättelse om skolpsykologer

2011-09-07T17:23:00.008+02:00

UPPDATERING 20 SEP: Efter samtal med såväl Psykologförbundet och Barn- och ungdomsförvaltningen har jag finslipat de flesta siffrorna nedan. Det är alltid en utmaning att leverera så korrekt statistik som möjligt. Slutsatsen jag landar på är dock densamma.

Jag har de senaste dagarna skrivit mycket om behovet av fler skolpsykologer i Kalmar, och bland annat hänvisat till en nyutkommen studie från Psykologförbundet. Där har det stått att Kalmar kommun har 2900 elever per skolpsykolog.

Denna siffra avser samtliga skolor i Kalmar, medan jag bara har avsett att skriva om de som Barn- och ungdomsnämndens psykologer jobbar mot. Rätt siffra utifrån detta är att det är 1667 grundskoleelever per skolpsykolog i Kalmar, har jag fått höra.

Rätt ska självklart vara rätt, och därför skriver jag detta nu. Men det förändrar inte min ståndpunkt i stort, eftersom skolpsykologerna i Kalmar även har ansvar för förskolans och förskoleklassernas elever. Det innebär enligt årets elevprognos cirka 7500 elever fördelat på tre psykologer, vilket innebär 2500 elever per psykolog. Inget jätteskillnad från 2900, alltså.

Förskolan är visserligen inte lagreglerad på samma sätt som grundskolan, men för mig har detta varit en självklarhet hela tiden att vi måste upptäcka eventuella problem tidigt. Då är det rimligt att skolpsykologerna ska kunna lägga lika stor vikt på elever i förskolan som i grundskolan. Annars kommer ändå dessa barn upp på dagordningen några år senare, när de börjar grundskolan.

Psykologförbundets krav på "max 500 elever per psykolog" gäller med lika stor tyngd för förskolan. Vi får se om de gör en liknande undersökning för förskolan framöver.

Kalmarborna underkänner skolan

2011-09-06T18:32:00.003+02:00

(UPPDATERING 6 SEP: Läs min rättelse om antalet skolpsykologer.)

…åtminstone enligt rubriken på rapporten Underkänt!, där Lärarnas Riksförbund (LR) har frågat 500 kalmarbor om vad de tycker om skolan. LR presenterar ett antal sammanfattningar av undersökningen. Här kommer mina kommentarer på dem:

LR: Kalmar kommun styrs av en rödgrön majoritet (S, V och Mp). Officiell statistik visar att kommunen misslyckas med sitt kompensatoriska uppdrag och inte i tillräcklig utsträckning fördelar resurserna till skolan efter elevernas behov.

Varje gång en elev lämnar grundskolan utan tillräckliga kunskaper är det en tragedi. För att råda bot på detta har vi nyss beslutat att förstärka det kompensatoriska inslaget i hur skolpengen beräknas i Kalmar, så att barn med större behov också får en större peng, och den pengen följer med eleven till den skola hon väljer att gå på. Denna förändring träder i kraft den 1 januari 2012.

LR: Drygt hälften (53 procent) tror att skolans resultatutveckling skulle gynnas av statlig finansiering.

Jag instämmer. Olika kommuner satsar olika mycket på skolan, och ytterst innebär det att barn får olika livschanser beroende på vilken kommun de föds i. Jag har flera gånger fått anledning att kritisera att de rödgröna i Kalmar skär ned på skolan eller satsar mindre än andra kommuner, bland annat i skolmaten och nu senast med tillgången på skolpsykologer, där Kalmar har hälften så många psykologer per elev jämfört med riksnittet.

Det är intressant att även bland de rödgröna väljarna så tror en majoritet att det vore bättre om skolan finansierades statligt. Det är något för våra politiker i riksdagen att lyssna till, för där är Folkpartiet liberalerna det enda partiet som vill ha ett förstatligande.

LR: Nära 9 av 10 (87 procent) instämmer i att det är nödvändigt att använda sig av lärare som är legitimerade för undervisningen.

Detta blir lagkrav från och med 2015, och förvaltningen i Kalmar arbetar intensivt för att inventera läget och komplettera utbildningen hos de lärare som behöver det. Med Lärarlyftet har staten infört ett kraftigt ekonomiskt stöd för de lärare som behöver vidareutbilda sig - kommunen blir ersatt för hela 70 % av lönekostnaden.

LR: Fler än 4 av 10 (45 procent) tycker inte att politikerna i Kalmar gör tillräckligt för att garantera bra kvalitet i skolan.

Vi har äntligen en ny skollag nu sedan den 1 juli, och den skärper till saker som tidigare var luddiga och stärker elevens rätt till saker som skolpsykologer, rätt till bibliotek och även rätt till kompetenta lärare. Genom att se till att vi lever upp till dessa högre krav i lagen, tror jag att vi kommer att komma tillrätta med mycket. Men det finns självklart alltid saker som kan bli bättre, och om någon har idéer på hur vi kan göra skolan bättre så är jag alltid villig att lyssna.

LR: 7 av 10 (73 procent) tycker att det ska finnas begränsningar för vinster som delas ut från friskolor.

Utbildningsminister Jan Björklund (FP) har efterlyst en parlamentarisk utredning kring detta, så att det inte ska gå att ta ut vinster om det samtidigt förekommer brister i skolan ifråga.

Men vi varken kan eller bör förbjuda vinster helt och hållet, för man ska komma ihåg att när en ny skola startas så ligger det stora investeringar bakom, så oftast går den med förlust de första åren. Detta är pengar som ägarna har betalat ur egna fickor. Att skolan efter några år kan börja ta ut vinst är nödvändigt för att ägarna någonsin ska få tillbaka sin investering.

Och om en skola kan ge bättre utbildning för eleverna, med samma resurser, och ändå få lite pengar över - då tycker jag att de har gjort sig förtjänta av det.

Tre stenar i glashus från Johan Persson

2011-08-29T18:50:00.014+02:00

Det märks när man trampat kommunalrådet Johan Persson (S) på en öm tå. I pressmeddelandet om behovet av fler skolpsykologer nämnde jag honom varken vid namn eller ämbete. Däremot nämnde jag Steve Sjögrens (S) odemokratiska förfarande där KSRR-chefen fick 2 miljoner kronor för att sluta. Johan Persson har iofs pekats ut som ett av de fyra kommunalråd som Sjögren ska ha förankrat sitt agerande hos, så det är kanske inte så förvånande att Persson tar åt sig i ett tyvärr ganska förutsägbart blogginlägg riktat mot mig.

Eftersom kommunalrådets tro på den öppna debatten inte sträcker sig tillräckligt långt för att han ska tillåta kalmarborna att skriva kommentarer på hans blogginlägg, kan jag inte bemöta hans anklagelser på plats. Därför gör jag det här istället.

Johan Persson: ”Kalmar kommunfullmäktige fastställer rambudgeten för barn- och ungdomsnämnden. KSRR är ett kommunalförbund med ett helt eget förbundsfullmäktige med en helt egen budget baserat intäkter från bland annat sophämtning. Det finns således inget samband mellan ekonomin i Kalmar kommun och KSRR. Antingen så vet inte ledamoten i kommunfullmäktige, ledamoten i kommunstyrelsen och vice ordföranden i Barn- och ungdomsnämnden Björn Brändewall detta eller också bluffar han medvetet.”

Självklart vet jag det. Men jag bluffar inte. Det var bara ett exempel på hur olika 2 miljoner kronor kan användas, beroende på vad Johan Persson vill för stunden. Valet att säga nej till 2 miljoner till elevhälsan (se nedan), och valet att sparka KSRR-chefen för 2 miljoner, var två prioriteringar som båda gjordes med Johan Perssons goda minne. Det spelar helt enkelt roll för samhällets utveckling vad man som makthavare väljer att använda pengarna till.

Men jag undrar ändå om Johan Persson kunde skriva texten ovan utan att rodna. För det är ju inte direkt någon milsvid skillnad mellan att säga ”Nu höjer vi politiker skatten här i kommunen, så alla som bor här måste betala den skattsats vi har satt” och att säga ”Nu knoppar vi av oss några politiker i ett kommunförbund och ger oss själva monopol på all sophämtning i kommunen, så alla som bor här måste betala de taxor vi har satt”. För den Kalmarbo som ser sina pengar lämna plånboken är det för det mesta bara ordklyverier som Johan Persson håller på med.

Johan Persson: ”Det blir alltmer tydligt att en del borgerliga politiker har blivit så pressade av dåliga val att man är beredd att ta till det mesta för att få vara med i tidningen. ”

Här går Persson in på autopilot och levererar samma gamla rutinkommentarer varje gång han får kritik från Folkpartiet, men snacka om att kasta sten i glashus! Den som har slagit upp en Kalmartidning de senaste åren inser nog själv vem av Kalmars kommunpolitiker som är linslus numero uno och hittar på de mest krystade anledningar för att få uppmärksamhet.

Johan Persson: ”Varför inte komma med lite egna förslag?”

Återigen sten i glashus. Jo, tack, vi kom med ett eget förslag. Förslaget var att förstärka elevhälsan med två miljoner så att vi kan få fler skolpsykologer - remember? Det är det förslaget som du just nu skriver om, Johan. Stäng av autopiloten. Förslaget behandlades även i kommunfullmäktige i demokratisk ordning när budget antogs den 20 juni i år. Johan Persson röstade nej till satsningen.

Johan Persson: ”Varför inte ta en debatt i sak och stå för en uppfattning?”

Tredje stenen i det arma glashuset! Folkpartiet tog som sagt debatten i kommunfullmäktige den 20 juni. Jag gick upp i talarstolen och yrkade särskilt på denna satsning, och påpekade hur illa det är ställt med elevhälsan och hur det går ut över barnen. Johan Persson satt på åhörarbänken och lyssnade. Åtminstone trodde jag att han lyssnade, men nu börjar man ju undra.

Inte helt ovant kan vi alltså konstatera att Johan Perssons anklagelser endast är dimridåer avsedda att maskera hans egna tillkortakommanden som kommunalråd. ”Kejsaren är naken” är ett uttryck som kommer på tanke.

Fler skolpsykologer för bättre hälsa hos barn och ungdomar

2011-08-29T17:18:00.005+02:00

UPPDATERING 6 SEP: Läs min rättelse om antalet skolpsykologer.

Psykologförbundet har kritiserat att Kalmar kommun har mycket få skolspykologer i förhållande till antal elever och personal. Det kommer tyvärr inte som en överraskning. I fredags skickade Folkpartiet liberalerna i Kalmar ut följande pressmeddelande:

I den nya skollagen, som trädde i kraft den 1 juli 2011, skärps kravet på att alla elever ska ha tillgång till skolpsykolog. Psykologförbundet rekommenderar max 500 elever per heltidspsykolog. Rikssnittet är 1500 elever. I Kalmar kommun är det 2900 elever och 400 personal per psykolog.
- Att kommunen har så många elever per anställd psykolog är helt oacceptabelt. För att ens nå rikssnittet krävs att Kalmar fördubblar personalstyrkan, säger Björn Brändewall (FP), vice ordförande i Barn- och ungdomsnämnden.
I Kalmar kommuns välfärdsbokslut för 2010 har man fått anmärkningar från Arbetsmiljöverket för för hög arbetsbelastning för elevhälsopersonal (skolsköterskor) och dåligt anpassade lokaler.2 När kommunens budget skulle antas i somras ville Folkpartiet liberalerna satsa ytterligare 2 miljoner kronor på elevhälsan, med särskild fokus på att anställa fler skolpsykologer. Men de rödgröna sade nej.
- De rödgröna ser uppenbarligen inte den här frågan som prioriterad. Två miljoner kronor slängde istället Steve Sjögren (S) iväg för att, på oklara grunder, bli av med KSRR-chefen, säger Björn Brändewall.
- Målet för elevhälsan är att arbeta förebyggande. Det är svårt att uppnå när psykologerna måste gallra mellan alla barn som behöver psykologisk utvärdering. Om vi missar att tidigt upptäcka barn som mår dåligt, kommer vi att få ta tag i det igen några år senare, fast då har problemen blivit mycket värre. Om barnen mår psykiskt dåligt så kan de inte ta till sig skolans vardag ordentligt, och då är allt annat arbete vi gör i skolan så gott som bortkastat, avslutar Björn Brändewall.

Så kan man ju också se det

2011-08-27T10:07:00.001+02:00

Östrans framsida idag: ”Friskoleetableringar sätter 300 jobb i fara”

Fast om alla de där friskolorna verkligen etablerar sig till år 2017, kommer de förstås att behöva 300 lärare och övrig personal, och helst folk som redan bor i Kalmarsundsregionen.

Svensk drogpolitik under luppen

2011-08-26T23:43:00.005+02:00

Idag har vi i Barn- och ungdomsnämnden lämnat synpunkter på kommunens förslag till drogpolitiskt program. Från alliansen reagerade vi bland annat på att en ”problemformulering” i texten var ”Det finns en liberal syn på droger i samhället”.

Vi reagerade inte på just ordet ”liberal”, vilket man kanske kan tro, utan på att det är ett påståendende som helt enkelt inte stämmer. Vi kan ärligen inte hävda att det finns en liberal syn på droger i samhället. De höga straffskalorna för drogrelaterade brott, Sveriges krav på undantagstillstånd från EU:s införselkvoter samt förkomsten av policydokument som detta är snarare bevis på att det svenska samhället har en mycket restriktiv syn på droger. Och då har vi inte ens berört den offentliga avrättningen av Ola Lindholm, där rättsprinciper som ”oskyldig tills skuld bevisats” vägde lätt för SVT jämfört med skräcken att på något sätt bli associerad med ”N”-ordet.

Men nej, de rödgröna partierna krävde att få ha kvar formuleringen om en liberal syn på droger. Alliansregeringen lutar ju åt att tillåta gårdsförsäljning av vin, huga!

Men som genom en ödets ironi så ser jag att DN idag recenserar en antologi, där några av landets mest erfarna forskare på området gör slarvsylta av decennier av svensk narkotikapolitik, en politik som enligt dem ”saknar motstycke i västvärlden” i den meningen att den i sin stränghet har skördat många liv och präglats av ”skräck för vetenskap”.

Trots att fler missbrukare dör i Sverige än i andra länder råder konsensus i riksdagen om att landet är ett narkotikapolitiskt föredöme. (…) Sverige är ett föredöme – om det är ett värde i sig att så få som möjligt i ett samhälle prövar droger. Men bara då. Något samband mellan hur många som prövar narkotika och hur många som fastnar i tungt missbruk finns inte – i alla fall inte enligt professorerna bakom den banbrytande antologin ”Narkotika” – och därmed faller pelaren i svensk politik för alla som har en ickereligiös syn på droger. Eller rakare: vad spelar det för roll hur många som har tagit droger så länge det inte leder till missbruk och elände? I de två andra – etiskt mer relevanta – avseendena har Sverige inget att lära världen. Tvärtom.

”Liberal syn på droger i samhället”, jo jag tackar.

Läs hela texten, för det är sällan den här debatten får utrymme i media. Antologin Narkotika - Om problem och politik (Norstedts Juridik AB) verkar högintressant. Jag hoppas att många läser den - kritiskt eller välkomnande - så att fler kan vakna upp ur villfarelsen att den svenska narkotikapolitiken på något sätt varit en framgång.

Kommer det nånsin bli som förr igen?

2011-07-25T01:40:00.003+02:00

Jag tänker tillbaka på min basliberal, en solig vårhelg för ganska så prick 10 år sedan. En basliberal är Liberala ungdomsförbundets grundkurs för nya medlemmar och intresserade, och hålls några gånger per år, ofta på natursköna Kärsögården en bit utanför centrala Stockholm.

Vi fick genomgångar av liberalismen och viktiga politikområden som ekonomi, demokrati och feminism, fick träffa likasinnade från landets alla ändar, ta ett dopp i den närliggande sjön och spela Trivial Pursuit in på de sena morgontimmarna. Utan att försöka låta alltför mycket som ett reklamblad, kan jag konstatera att det var en upplevelse som jag sedan rekommenderat många gånger till unga människor som velat lära sig mer om liberalismen. Man minns de vänner man lärde känna på den helgen.

Jag antar att det var en sådan här helg som de norska ungsossarna väntade sig när de åkte till Utøya i fredags. Vad det sedan slutade i vet vi alla. Nu kommer denna tanke nog att dyka upp i bakhuvudet varje gång jag ska rekommendera basliberalen för någon, och jag kommer nog att få en och annan fråga om det från någon som är orolig.

Men vi kan inte vika oss. Hotet mot det öppna samhället är inte fanatismen, det är eftergiften till fanatismen. Det enda möjliga svaret på hatet är att vi fortsätter göra det vi gör bäst: kämpa för demokrati, frihet och alla människors rättigheter. Det politiska samtalet behövs därför mer än någonsin.

Idag måndag håller politiska ungdomsförbund i Kalmar en minnesstund för offren på Utøya, på Larmtorget mellan kl 12:00 och 14:00. Alla som vill visa sitt stöd är välkomna.

Tack till Christoffer Fagerberg som, utan att veta om det, hjälpte mig samla mina tankar nog för att formulera detta.

Oslo, SD och fördomar

2011-07-23T12:22:00.005+02:00

Jag har knappt kunnat ta till mig det som hänt, känslomäsigt, men det har tydligen andra. Det hade inte hunnit gå en timme efter de chockerande explosionerna i Oslo, förrän SD-riksdagsmannen Thoralf Alfsson hade hunnit blogga där han självsäkert utgick ifrån att muslimer låg bakom attentaten. Bland annat skrev han: ”Hur stor är sannolikheten att någon annan än muslimska terrorister ligger bakom bombdådet?”

Sannolikheten? Tja, enligt Europol så begicks det 249 terrordåd inom EU i fjol. Av dessa var det tre (3) som begåtts av islamistiska terrorister. Det var betydligt vanligare att vi drabbades av terrordåd från rasistiska rörelser eller extremister på vänsterkanten.

Notera här att Alfsson skrev ”muslimska terrorister”, inte det mer korrekta ”islamistiska terrorister”. Det är förstås för att han har en agenda att försöka klumpa ihop en utspridd religion med en våldsbenägen, extremistisk politisk rörelse. Men det är en lika vansinnig jämförelse som att klumpa ihop fromma, kristna kyrkobesökare med… ja, mannen som nu har anhållits för terrordåden i Oslo. (2, 3)

För nu vet vi ju lite mer, och den 32-årige man som anhållits beskrivs i skrivande stund av polisen som en etnisk norsk, kristen fundamentalist med kopplingar till högerextremism. En man som sägs ha attackerat norska Arbeiderpartiet för att protestera mot muslimer. Längre ifrån Alfssons spådom kan man inte komma. Men terrorattentaten är förstås en precis lika stor tragedi för det!

Detta visar hur fel det kan slå om man försöker utnyttja okunskap och tragedier för att vinna politiska poäng och sprida hat. Fördomar som de som Sverigedemokraterna genom Alfsson piskar upp, är sannolikt precis det som fick mannen att begå attentaten. Vad kan vi lära oss av detta?

Långt och argt om KD och tvångssteriliseringar

2011-07-01T16:15:00.004+02:00

Jag är mycket besviken på (en majoritet av) Kristemokraterna just nu. Igår bestämde de sig på sitt riksting för att ha kvar kravet på att den som byter kön även måste sterilisera sig – en rest från i Sveriges mörka, rasbiologiska historia. Heder åt de kristdemokrater som tog strid mot sitt parti, men det räckte inte till.

När alla andra riksdagspartier (utom SD) tydligt tagit ställning för att det är hög tid att stoppa tvångssteriliseringarna, hade detta varit en möjlighet för KD att visa sig som ett modernt parti som förankrar sin vurm för familjen i förnuft istället för i religion eller moralism.

Förmågan att kunna sätta ett liv till världen är som ett mirakel – varenda gång det händer. Om något i vår värld ska kunna ses som heligt och helgat, borde det väl vara detta. Därför är det monstruöst av lagstiftare att beröva en människa denna förmåga, bara för att man känner för det.

Jag skriver ”bara för att man känner för det”, för det är det det kokar ned till. Det finns inga medicinska argument för att sterilisera en kvinna som blir man eller vice versa. Inget som motiverar att en f d man inte får spara spermier från innan operationen. Inte ens det slitna ”alla barn har rätt till en mamma och en pappa”-argumentet håller, för varför skulle den nyblivna kvinnan nödvändigtvis välja att skaffa barn med en annan kvinna? Det handlar bara om att dessa kristdemokrater inte vill utmana sina föreställningar om vad som är man eller kvinna, och därför gör detta enorma ingrepp på andra människor i en utsatt situation. What did they ever do to you?!

Man tycker att ett parti som ogillar aborter för att livet är så heligt, kunde ha lika mycket kärlek till övers för transsexuella människor och deras reproduktionsmöjligheter. De lär ju ha det tillräckligt svårt som det är att skaffa barn.

Jag blir extra förbannad på Maria Larssons (KD) presskommentar från kongressen:

Om man byter kön är det också rimligt att man väljer bort könsspecifika egenskaper från sitt gamla kön. Jag blir upprörd när man jämför detta med tvångssterilisering. Det handlar om att man på frivillig väg valt att byta kön.

Öhh, nej. Varför är det någonsin rimligt att begränsa människors förmågor på pin kiv? Varför är det rimligt att handikappa en människas från att skaffa barn på det ena sättet, fullt medveten om att detta inte kommer att kompenseras från det andra hållet. Eller för att vara konkret: när Maria Larsson kan garantera spermieproduktion hos ex-kvinnorna, och ägglossning hos ex-männen, då kan vi börja prata om ”rimlighet”, för då blir det faktiskt ett byte från egenskap A till egenskap B. Men i dagsläget så handlar det bara om att hon vill ta bort en egenskap utan att ersätta den med något annat.

Och det är ovärdigt en minister att hävda att man ”väljer frivilligt” att byta kön. Transsexualism är en psykiatrisk diagnos, och könsbytet är det sätt som samhället behandlar den diagnosen. Det finns en himla god anledning till att vi gör detta, för självmordsfrekvensen hos transsexuella som inte får byta kön är skyhög. Det är en fråga om liv och död för vissa. Att ytterst be en människa att välja mellan livet, och förmågan att någonsin kunna skapa liv, är osmakligt.

Ska skolorna bli bättre krävs handling

2011-06-30T17:30:00.001+02:00

För några dagar sedan skrev Jonas Hellberg (S) i Barometern-OT om hur han vill stoppa de svenska skolelevernas kunskapstapp i internationella jämförelser – något som inte minst utbildningsminister Jan Björklund (FP) varnat för i många år. Idag svarar jag och min kollega i Barn- och ungdomsnämnden Lene Polteg (FP) att det inte räcker med ord, utan att skolan måste få resurser också.

Vad kan man då göra som kommunpolitiker? Jo, man kan anställa speciallärare så att den växande gruppen barn med särskilda behov tidigt får lära sig läsa, skriva och räkna. Man kan göra något åt bristen på skolpsykologer, när den psykiska ohälsan bland unga gör sig alltmer påmind. Man kan återinföra den sista skolsjukgymnasten som Hellberg med flera sparade in på härom året - barnen blir inte friskare bara för att man tar bort sjukgymnasten.
Men handlingar talar högre än ord. Bara två dagar efter Hellbergs debattartikel röstade han och hans rödgröna kollegor nej till alla dessa satsningar som Folkpartiet liberalerna hade föreslagit och finansierat, och som hade kunnat hjälpa Kalmars skolor att nå de högt uppsatta målen.

Läs hela!

Dödsfällor utanför skolan

2011-06-23T13:42:00.003+02:00

Idag är en sån där dag då man är lite extra förbannad, för att en del saker som görs är så idiotiska och totalt onödiga.

Någon eller några roar sig med att spänna upp ståltråd över cykelvägar, bland annat mellan Funkaboskolorna, vilket i mitt fall är bakom husknuten. En flicka som cyklade hade "tur" och fick "bara" tråden i bröstet. Några centimeter högre, så hade hon kunnat dö. Är det så vi vill inleda sommarlovet?

Fattar de inte hur farligt det är? Det borde rubriceras som mordförsök!

Kyrkoavgiften = 1 procent av din inkomst. Så här går du ur

2011-06-17T13:12:00.003+02:00

Om du är medlem i Svenska kyrkan så är det ändå 85 % sannolikhet att du inte tror på Jesus Kristus. Varför vara med då, med tanke på att årsavgiften är nästan en procent av din inkomst? Det blir några tusenlappar om året trots allt.

En del icke-troende stannar kvar som medlemmar i Svenska kyrkan ändå, för att de ser verksamheten som en sorts välgörenhet. Och det kan man förstås göra, på samma sätt som det går att tycka att andra välgörenhetsorganisationer kan göra bättre nytta för pengarna.

Oavsett vilket så tycker jag att var och en ska göra ett aktivt val – man ska inte bara vara med av slentrian bara för att man blev inskriven som spädbarn och sen aldrig har tänkt på hur mycket av sin inkomst man ger upp varje år.

Så för den som vill spara (eller omdirigera) en procent av sin inkomst finns webbplatsen Ut Ur Kyrkan.se där du kan få hjälp med pappersarbetet.

Rättvisare villkor för friskolorna?

2011-06-15T18:53:00.001+02:00

I Barn- och ungdomsnämnden har vi under våren filat på ett nytt resursfördelningssystem, dvs hur skolpengen/elevpengen och dylikt ska beräknas så att varje elev och skola får det så rättvist som möjligt. Skolpengen ska följa med eleven till den skola hon eller han väljer.

Bland annat kommer vi att kraftigt förstärka kompensationen för bakgrundsfaktorer, så att de barn som behöver mer resurser för att klara kunskapsmålen, ska få det. Det ska t ex inte spela roll om ens föräldrar är låg- eller högutbildade, vilket vi vet ger barn olika förutsättningar i skolan. Denna förändring är bra - skolan ska vara "den sociala utjämnaren" så att alla får chansen att lyckas.

En sak som däremot upprört mig är planerna på att ersättningen för ”administrativa kostnader” föreslås bli mycket lägre för friskolorna än för de kommunala skolorna. De kommunala skolorna ska fortsatt få ersättning motsvarande sju procent av deras skolpeng, men friskolorna ska bara få tre procent! Detta är samma modell som den som har kritiserats i Kalmarsunds gymnasieförbund, och jag har varit tydlig från början med att jag och alliansgruppen inte kan acceptera en sådan diskriminering mot friskolorna. Det ska vara skolpeng på lika villkor.

Idag när vi diskuterade ärendet på nämnden, så kändes det som att majoriteten börjar ansluta sig till vår linje. Vi hade fått se en konsekvensbeskrivning som visade hur den nya resursfördelningen skulle slå mot skolorna/enheterna, och de fristående enheterna får genomgående (med ett undantag) mindre att röra sig med, för flera så innebär det en nedskärning med 15 %! Efter detta talade ordförande Jonas Hellberg (S) om att vi kanske måste diskutera ett resursfördelningssystem där ersättningen för administrativa kostnader är lika för alla skolor.

Denna diskussion kommer säkert att ta en informell vända i kommunledningen innan det blir bestämt. Jag välkomnar om majoriteten ställer sig bakom detta så att vi kan få politisk enighet kring lika villkor mellan friskolor och kommunala skolor - så lika som vi bara kan få. I augusti fattar vi beslut.

Att leva som man lär

2011-05-18T07:32:00.002+02:00

Hur ofta åker du själv kollektivt?
- Inte så mycket nu när jag har tjänstebil.

- Landstingsrådet Jessica Rydell (MP), som ska höja skatten för oss utan giltlig anledning, i Östran.

Även fritidspedagoger kommer kunna få lärarlegitimation!

2011-04-07T13:23:00.001+02:00

Fritidspedagoger är en grupp som länge känt sig åsidosatta, trots att deras utbildning är fullt jämförbar med lärarutbildningen och trots att fritidshemmen utför ett viktigt arbete i anslutning till skolan. Det har förekommit kritik mot att de inte har omfattats av lärarlyftet och lärarlegitimationen – två annars mycket lovvärda satsningar från alliansregeringen för att höja läraryrkets status.

Men bra har nu blivit ännu bättre! När "Lärarlyftet II" drar igång nästa år så kommer även fritidspedagoger att kunna söka dit, och ansöka om motsvarighet till lärarlegitimation. Tack till utbildningsminister Jan Björklund (FP) som har tagit till sig av synpunkterna!

Läs om detta och mer hos Lärarförbundet.

FP-länet ställer sig bakom min landsmötesmotion om valsystemet!

2011-04-05T18:12:00.002+02:00

I helgen hade Folkpartiets länsförbund i Kalmar län årsmöte i Emmaboda. Förutom ett inspirerande föredrag från EU-minister Birgitta Ohlsson (FP), om politisk extremism, så tog årsmötet ställning till flera förslag till landsmötesmotioner. Sebastian Halléns utmärkta motion om "mangadomen" bifölls, efter en kreativ debatt, vilket innebär att länsförbundet skickar den till FP-ledningen i sitt eget namn.

När det blev dags att behandla min motion om ett modernare valsystem så hade jag fem beslutspunkter, och förbundsstyrelsen hade föreslagit att man skulle bifalla blott två av dem. Men när vi röstade om dem en efter en så visade det sig att partimedlemmarna ställde sig bakom alla fem! Döm om min glädje, inte bara för min egen skull utan även för de väljare, som i framtiden kan få en bättre fungerande demokrati om motionen en dag blir verklighet.

Så nu har motionen lämnats in här på medlemsportalen mitt.folkpartiet.se, och alla medlemmar kan ansöka om att få stå med som medförfattare. Varsågod! :)

Deltar i konferens om LUPP

2011-03-30T08:34:00.000+02:00

Idag är jag i Oskarshamn och deltar i en heldagskonferens om LUPP. LUPP handlar om ungdomars situation i samhället - att de ska känna trygghet i skolan, att fritiden ska vara trevlig, att de ska känna att de kan påverka samhället osv. Man genomför regelbundet enkäter till ungdomar i länet, de s k LUPP-enkäterna.

Det ska bli en spännande dag och jag ska supa in så mycket jag bara kan. Särskilt noga tänker jag bevaka tryggheten i skolan och arbetet mot mobbning. Barn måste känna sig trygga innan de kan börja lära.

Spännande möten mellan unga och gamla!

2011-03-17T18:20:00.001+01:00

I fredags besökte jag tillsammans med övriga allianspartierna i Barn- och ungdomsnämnden Generationer i samverkan, som är ett samarbete mellan Hagbyskolan och omsorgsboendet Möregården. Elever får på lektionstid träffa äldre och tillsammans måla, spela tv-spel, arbeta i trädgård eller med slöjd med mera. De anställdas initiativ till detta har nyligen belönats med personalpriset "Södermöre - steget före".

Denna dag var det fika och fia-spel. Jag satt brevid ett par tjejer i sexan som pratade med var sin tant om vad de jobbade med när de var unga. Träffen höll bara på en timme, men var nog så intensiv.

Vi tycker det är viktigt att den uppväxande generationen får knyta kontakter med vuxna i samhället. Det skapar trygghet och minskar rotlöshet. Det var mycket inspirerade att ta del av personalens initiativ, och nu har vi något att ta med oss till arbetet i norra kommundelen. Det vore underbart om vi kunde få lika god samverkan på andra skolor också. Men det är viktigt att det kommer underifrån och att personalen själva vill det. Det skulle aldrig bli samma sak om vi politiker bara försökte bestämma det ovanifrån.

Nej tack till snokande företag,

2011-03-17T17:58:00.003+01:00

I förrgår var det en minst sagt ovanlig debattartikel i Barometern-OT – Erik Gustafsson på företaget Acidon som krävde att FRA-lagen och IPRED-lagen måste utökas så att företag som hans eget kan få ta del av människors privatliv. I marknadsföringssyfte.

Idag svarar jag och Sebastian Hallén på detta med en rad konkreta exempel på vilket helvete en sådan förändring skulle släppa lös. Dåliga lagar ska avskaffas, inte utökas!

Tycker Håkan Juholt som du?

2011-03-14T13:45:00.000+01:00

Johan Norberg påminner mig om att www.valpejl.se kan användas retroaktivt för att se vad den-plötsligt-hetare-än-vanligt Håkan Juholt (S) tycker i olika politiska frågor. De flesta riksdagskandidater fyllde ju i sin varudeklaration där inför valet i höstas. Här kanske det finns en del intressanta ställningstaganden, t ex att Juholt borde stödja regeringens överenskommelse med Miljöpartiet om att papperslösa ska ha rätt till vård.

Och om du orkar göra om testet, så kan du matcha dina åsikter mot hans, förstås! Enligt matchningen så föredrar jag 90 % av riksdagens ledamöter framför Håkan Juholt, hmm...

Åh, vad jag gillar den transparens som Internet tillför till demokratin!

Beslut: Kalmar ska upphäva sitt skyltmonopol!

2011-02-28T22:57:00.003+01:00

OK, det här händer inte varje dag.

I fjol skrev jag en motion om att upphäva det skyltmonopol, som Kalmar kommun införde 2009. I afton behandlade kommunfullmäktige motionen, och jag lyckades faktiskt få med mig en majoritet av politikerna! Efter en votering så har vi beslutat att gå emot kommunstyrelsens förslag och istället avskaffa skyltmonopolet!

Det är inte varje dag som man som oppositionspolitiker får igenom sina förslag. Men allra gladast är jag för Kalmars föreningsliv, som ikväll fick lite mer frihet att marknadsföra sig, synas och växa!

Motionen i sin helhet såg ut så här:

Upphäv kommunens skyltmonopol
Sedan ca ett år tillbaka kräver Kalmar kommun - genom projektet "Snyggt och tryggt Kalmar" - att särskilda evenemangspelare används när olika händelser ska marknadsföras. Att skylta på dessa pelare är emellertid långtifrån gratis; det kostar 2 500 kronor per tillfälle och skylt.
För en kommun med budget på flera miljarder kanske det inte låter som mycket pengar, men få föreningar har råd att lägga så mycket pengar på skyltning. Således står evenemangspelarna ofta tomma, sånär som på någon annons från kommunen själv (!). Denna tomhet signalerar att Kalmar är en stad där det inte händer något.
En kommun ska hjälpa, inte stjälpa, det lokala föreningslivet. Om ideella föreningar inte kan locka folk till sina evenemang kan de inte attrahera nya medlemmar, och riskerar istället att slås ut.
De evenemangspelare som nu finns kan väl få stå kvar, om det nu finns ett tioårigt avtal, men kommunen bör åter tillåta annan tillfällig skyltning. Tillgång till stora pengasummor ska inte styra vilka evenemang som får synas på våra allmänna ytor.
Dessutom är politiska partiers valaffischer undantagna skyltmonopolet. De faller under en annan lagstiftning, men det uppfattas likväl som en nagel i ögat på föreningar, när politiker förbjuder dem att marknadsföra sig under rimliga former medan politikerna själva åtnjuter en gräddfil.
Därför yrkar jag
att Kalmar kommun upphäver skyltmonopolet enligt motionens intentioner ovan.
Björn Brändewall (FP)

Nu syns effekterna av nedskärningen i skolan - tyvärr!

2011-02-25T11:57:00.000+01:00

Tidningen Skolvärlden har presenterat årets kommunrankning. Kalmar som skolkommun faller från plats 19 till 93 jämfört med föregående år. Skolvärlden har vägt ihop sex faktorer:

Resultaten i de nationella ämnesproven.
Andelen elever som har gymnasiebehörighet när de lämnar årskurs 9.
Andelen elever som uppnått målen i samtliga ämnen i årskurs 9.
Lärartäthet.
Andel lärare med pedagogisk utbildning.
Undervisningskostnad per elev.

Försämringen är värd att ta på allvar, och bekräftar det jag varnat för tidigare: nu börjar effekterna synas av de rödgrönas nedskärningar i skolan. De senaste åren har de styrande i Kalmar skurit ned på skolan nästan varje år, och detta går självklart ut över lärarna och undervisningen. Pengarna har istället gått till bland annat arenastöd.

Lärarna och rektorerna har tvingats spara ned totalt tre procent av sin budget den senaste mandatperioden. Samtidigt har kostnader för lokaler och el ökat. Det är en ekvation som inte går ihop. Det som kommer i kläm blir undervisningen, och allra svårast blir det för de barn som behöver mest stöd.

Det finns många saker som behöver göras för att förbättra Kalmars resultat, men jag ser främst tre saker som behövs och som jag kommer att jobba för:

Höja lärarnas status, så att lärarlyft kan kombineras med lönelyft
Fler speciallärare för barn med särskilda behov
Mer resurser till elevhälsateam

Hjälp mig att avsluta min landsmötesmotion!

2011-02-25T02:34:00.008+01:00

UPPDATERING: Nu är motionen inskickad!

Min landsmötesmotion om ett mer lyhört valsystem har fått många positiva kommentarer, och nu har jag suttit och kortat ned den ett bra tag. Maxgränsen för brödtexten är nämligen på 4 500 tecken, och den ursprungliga texten var på 7 253 tecken, när jag hade fått med allt som jag ville ha sagt.

Nu är jag nästan klar, men det är fortfarande 687 tecken för mycket. Imorgon lördag måste jag lämna in den, om jag ska ha någon chans att få mitt länsförbund att ställa sig bakom den. Kan du komma med förslag som kortar ned den? Lämna en kommentar! (Yrkandena i slutet behöver inte kortas ned, bara brödtexten.)

Jag bifogar även ~~några överstrukna stycken~~, som egentligen redan är kapade, men som jag tycker innehöll något viktigt.

Ett valsystem som tar tillvara på 2000-talets möjligheter
eller
En demokratisk vitamininjektion till valsystemet

Det decentraliserade medielandskapet ger politiker större möjlighet att bilda opinion och knyta direktkontakt med väljarna. På www.valpejl.se kunde väljaren 2010 snabbt hitta den kandidat som bäst matchade ens åsikter, i hela riket. Men vårt valsystem tillät oftast inte väljaren att rösta på den kandidaten. I en tid då valdeltagandet generellt sjunker, är det hög tid att införa förändringar för att göra valsystemet mer lyhört och demokratiskt.

1. SKILDA VALDAGAR. Riksdagsval, landstingsval och kommunval har unika frågor som måste föregås av varsin debatt. Oetiska politiker ska inte kunna gömma sig bakom gemensamma valdagar för att gå till val på frågor som egentligen beslutas någon annanstans. Därför bör valdagarna skiljas åt.

2. RÄKNA PERSONKRYSS FRÅN ALLA VALKRETSAR. En väljare i Skåne berörs av de beslut som Skåne landstingsfullmäktige/regionfullmäktige fattar - oavsett om beslutsfattarna bor i Malmö eller Hässleholm. Men om jag är skriven i Malmö och har favoritkandidaten i Hässleholm, så får jag inte personkryssa henne - för jag bor inte i "hennes" valkrets. Visst, jag kan skriva hennes namn på en blank partivalsedel. Men eftersom hon bara kan bli personvald på kryss från en enda valkrets, blir min röst i praktiken en röst på topkandidaterna hemma i Malmö, oavsett om jag har förtroende för dem.

Detta bör ändras. En kandidat måste kunna bli personvald av alla väljare i församlingens "upptagningsområde", oavsett om valet är till kommun, landsting eller riksdag.

Detta kan kräva att reglerna för geografisk representation och utjämningsmandat måste revideras. Det må vara hänt. Fördelningen av utjämningsmandat upplevs ändå av de flesta som helt oförutsägbart, vilket inte är bra för förtroendet för valsystemet.

3. LÄGRE OCH JÄMLIKARE PERSONVALSSPÄRRAR. Personvalsreformen var en seger för liberalismen, men de höga spärrarna som andra partier krävde har gjort att ytterst få personer kryssats in. Få väljare utnyttjar rätten att kryssa, kanske just för att det är så svårt att göra skillnad.

Att spärren dessutom är formulerad som en procentsats gör att kandidater i stora valdistrikt, eller stora partier, behöver fler kryss än andra för att komma över spärren. Detta är inte rättvist.

Spärren förhindrar oberäkneliga resultat om extremt få kryssar. Det är bra. Men egentligen borde det räcka med en spärr på ett fast antal kryss. I kommunval krävs utöver procentspärren att kryssen ska vara minst 50 till antalet; i landstingsval ska de vara minst 100. Om dessa siffror kompletterades med en nivå för riksdagsval (och ev. reviderades), skulle procentdelen kunna avskaffas. Det skulle stärka kontraktet mellan väljare och förtroendevald, och stärka förtroendet för demokratin.

4. ELEKTRONISK RÖSTNING. Dagens röstning med papperslappar innebär en enorm ruljans av valsedlar, där endast en bråkdel används i slutändan. Detta är dåligt inte bara för ekonomin och miljön, utan öven för demokratin; pengar, inte politiska idéer, blir avgörande för om ett parti ska kunna ställa upp i allmänna val, eftersom man måste få ut sina valsedlar till varje vallokal i landet, och sedan kunna kontrollera för sabotage flera gånger under valdagen. Och den manuella rösträkningen innebär alltid risk för den mänskliga faktorn - fel eller fusk.

Dessa problem kan lösas med elektronisk röstning. I varje vallokal kan det stå en röstmaskin, där väljaren via t ex en pekskärm kan välja mellan alla partier och kandidater som ställer upp i valet. Alla partier får en rättvis och lika stor chans, och makten ligger i sanning hos väljaren. Röstning kan även ske via Internet.

Elektronisk röstning används redan i många länder. 2004 röstade 28,9 % av väljarna i USA elektroniskt, och 380 miljoner väljare i Indien valde sitt parlament med elektroniska röstningsmaskiner. I Baltikum går det idag att rösta med ett SMS.

Kompromisser kan förstås göras. Om datoriserad lagring av rösterna inte bedöms vara säkert, kan röstmaskinen skriva ut ett kvitto på plats. Eller rentav en skräddarsydd valsedel. Denna motion syftar inte till att binda upp Folkpartiet kring någon specifik lösning, men till att öppna sinnet för de möjligheter som elektronisk röstning kan ge, och utforska dessa.

Partier som vill får gärna fortsätta köra ut valsedlar till vallokaler och hushåll. Men med elektronisk röstning som komplement, kan vi belöna de väljare som tar valet (och personvalet) på största allvar och gör efterforskningar. Vi kan göra valet tillgängligare för de som inte vill gå till en vallokal. Och spelplanen kan bli mycket rättvisare för partier på uppstart eller med begränsade resurser.

5. MÖJLIGHET ATT RÖSTA PÅ ANDRAHANDSVAL. "4-procentspärren" i riksdagen, och dess motsvarigheter i landsting och kommun, är nödvändiga för att förhindra kaos i parlamenten. Men spärrarna gör samtidigt demokratin stel. Väljare vågar inte rösta på ett uppstickar-parti, eftersom rösten är kastad i sjön om partiet inte når över spärren.

Med elektronisk röstning som nämnts ovan, vore det enkelt att även registrera ett andrahandsparti att rösta på. Andrahandsvalet kan träda i kraft om partiet, när alla förstahandsröster räknats, inte blivit invalt.

Om detta av någon anledning skulle visa sig svårt att kombinera med valhemligheten, borde varje väljare ha rätt att välja själv: bibehållen valhemlighet, eller möjlighet att rösta med andrahandsval. Behovet av valhemlighet varierar från person till person, och detta bör vi respektera och beakta på bästa sätt.

Väljare måste kunna välja efter sitt hjärta, utan att behöva taktikrösta. Detta utsätter förstås alla etablerade partier för ökad konkurrens. Men vi liberaler vet redan att konkurrens är oslagbart som sporre för att bli bättre, så detta bör vi välkomna!

Därför yrkar vi att landsmötet uttalar att Folkpartiet Liberalerna ska verka för:

Att allmänna val ska hållas på skilda valdagar
Att kandidater i allmänna val ska kunna bli personvalda av alla som får rösta till församlingen ifråga, oavsett valkrets
Att personvalsspärrarna ska kräva ett bestämt och lågt antal kryss, istället för en viss procent av rösterna inom valkretsen ifråga. Spärrarna ska vara olika för riskdagsval, landstingsval och kommunval.
Att traditionell valsedelröstning ska kompletteras med elektronisk röstning via internet, SMS och röstmaskiner utställda i vallokaler
Att nämnda elektroniska röstning ska erbjuda möjligheten att lämna en andrahandsröst, som träder i kraft om det förstvalda partiet inte kommer in i riksdagen, landstingsfullmäktige eller kommunfullmäktige ifråga

Förskolorna behöver både lokaler och lärare!

2011-02-17T23:10:00.003+01:00

Igår hade vi möte i Barn- och ungdomsnämnden och antog årsberättelse för 2010. Det verkar bli rutin i den nya nämnden att någon har med sig sin bebis på sammanträdet. Är det inte damen från Miljöpartiet, så är det herrn från Centerpartiet som tar med sig sin lille son. Det sätter lite färg på mötesklimatet!

Vi är således fullt medvetna om att det föds alltfler barn i Kalmar. ;) Detta ställer krav på kommunen att ha fler förskolor redo. Men nästa år står vi inför problem; vi kommer att behöva sex nya förskoleavdelningar som kommunen inte har avsatt några pengar för att bygga. Vi måste hitta någon lösning för detta, och trycka på på vänstermajoriteten i kommunfullmäktige att det behövs investeringar för dessa förskolor.

Förvaltningen har tillsammans med Serviceförvaltningen och Kultur- och Fritid förhandlat om lokallösningar.

I Stensberg flyttar man in förskola i några av äldreomsorgens lokaler.
Man kikar på att förvandla Kalmar FF:s klubblokal på Fredriksskans till en förskola i några år.
Förskolan Topasen i Oxhagen, som idag delar lokal med Oxhagens fritidsgård, tar över hela lokalen.

Det sistnämnda föranledde en del kritik när Socialdemokraterna stack och gjorde ett eget pressutspel av det i torsdags. Det innebär nämligen att ungdomarna i Oxhagen står utan fritidsgård i ett halvår, och måste åka till Vasa Fritidsgård istället. (Varken Barn- och ungdoms eller Kultur- och fritids politiker har tagit något beslut i frågan. Min nämnd fick information om det för första gången idag.)

Här har allianspartiernas gruppledare lagt ett förslag om att diskutera samverkan med fristående Nya Oxhagsskolan, som har plats i sina lokaler, och det tycker jag är ett förslag som är värt att titta närmare på. Friskolorna är en del av Kalmar de också och borde få vara med i diskussionerna så att vi kan sätta Oxhagenbornas bästa i centrum.

Men även efter detta pusslande så kvarstår minst hälften av nämnda förskolebrist, särskilt ute i Rockneby, så "vi är inte i land ännu".

Det är inte bara lokaler som förskolan lider brist på, utan även förskolelärare. Vi i allianspartierna har sett på detta med oro och vi lämnade idag in en skrivelse till förvaltningen. Vi vill ha det redovisat vilka som är orsakerna till lärarbristen, vad som görs för att lösa den, och hur man ska säkerställa det framtida behovet av förskollärare för våra minsta barn i Kalmar.

Min landsmötesmotion om ett mer lyhört valsystem (uppdaterad 2)

2011-02-15T18:52:00.009+01:00

UPPDATERING 25 FEB: Jag har publicerat en kraftigt nedkortad version, som jag ska lämna in imorgon. Men jag behöver din hjälp! Läs och lämna kommentarer!

UPPDATERING 16 FEB: Denna bloggpost kommer att vara levande och ändras allteftersom kloka kommentarer kommer in. Nu har jag länkat till några fler folkpartister som gör samma sak.

I höst har Folkpartiet liberalerna landsmöte, men jag har redan nu börjat skriva på en motion som jag tycker är viktig, om ett ämne som jag skrivit tidigare om. Min förhoppning är att jag kan få mitt länsförbund att ställa sig bakom den på årsmötet till våren.

Det är bara ett första utkast (och långt över maxgränsen på 4500 tecken) men jag lägger ut den här för allmän beskådan, i förhoppning om att folk kommer med synpunkter eller rent av säger ”den där vill JAG vara med på och få med MITT länsförbund på också”.

Vi är nu flera som lagt ut våra motionsutkast på detta sätt. Läs Sebastian Halléns motion om mangadomen och Mathias Sundins motion om att utse partiledare via primärval.

(Deadline för motioner till mitt länsförbund är f ö på lördag...)

Ett valsystem som tar tillvara på 2000-talets möjligheter
eller
En demokratisk vitamininjektion till valsystemet

Dagens decentraliserade medielandskap ger politiska kandidater större möjlighet att bilda opinion, driva personvalskampanj och fördjupa kontakten med väljarna. Och dagens teknik ger väljaren större möjlighet att hitta den perfekte kandidaten; på t ex SVT:s och SR:s webbplats Valpejl kunde väljaren 2010 snabbt hitta den kandidat som bäst matchade ens åsikter, i hela landet. Men väljaren kunde oftast inte rösta på kandidaten, på grund av begränsningar i vårt valsystem. I en tid då valdeltagandet generellt sjunker, är detta något som måste tas på allvar. Här presenterar vi fem förändringar som det är hög tid att införa för att göra valsystemet mer lyhört och demokratiskt.

1. SKILDA VALDAGAR. Att riksdagsval, landstingsval och kommunval hålls på samma datum är inte bra för demokratin. Varje val har unika frågor som måste föregås av en egen debatt. Det är tyvärr inte ovanligt att vissa politiker utnyttjar detta för att gå till val på frågor som egentligen beslutas på någon helt annan nivå, och detta är inte ärligt mot folket. Väljarna måste få veta vad varje val innebär, och därför bör valdagarna skiljas åt.

2. RÄKNA PERSONKRYSS FRÅN ALLA VALKRETSAR. Om jag är skriven i Skåne, så berörs jag av de beslut som Skåne landstingsfullmäktige/regionfullmäktige fattar - oavsett om politikerna som fattade besluten till vardags bor i Malmö eller Hässleholm. Men om jag är skriven i Malmö och har störst förtroende för en kandidat i Hässleholm, så får jag inte personkryssa henne - för jag bor inte i den valkrets som hon kandiderar i. Visst, jag kan skriva hennes namn på en blank partivalsedel. Men det ökar inte hennes chanser att bli personvald, för hon kan bara bli vald på kryss från en enda valkrets. Mitt röst skulle i praktiken bli en röst på topkandidaterna i min egen valkrets, oavsett om jag har förtroende för dem eller inte. Detta bör ändras. En kandidat måste kunna bli personvald av alla väljare i församlingens "upptagningsområde". Motsvarande bör självklart gälla även vid val till riksdag och kommun.

Detta kan kräva att valsystemets regler för geografisk representation, bland annat med utjämningsmandat, måste revideras. Det anser vi måste få ske i så fall. Beräkningarna för utjämningsmandatens fördelning upplevs ändå av de flesta som helt oförutsägbara, vilket inte är bra för förtroendet för valsystemet.

3. LÄGRE OCH JÄMLIKARE PERSONVALSSPÄRRAR. Införandet av personval var en seger för liberalismen, men en bitterljuv sådan. De höga personvalsspärrarna som andra partier krävde, har gjort att ytterst få personer har blivit inkryssade. Få väljare har dock utnyttjat sin rätt att kryssa, kanske just för att det är så svårt att göra någon skillnad.

Att spärren dessutom är formulerad som en procentsats, gör att den blir olika hög för olika kandidater. Kandidater i stora valdistrikt behöver fler kryss än kandidater i små valdistrikt. Kandidater i stora partier behöver fler kryss än kandidater i små partier. Detta är inte rättvist.

Spärren har en viktig funktion - att förhindra att något enstaka kryss sätter hela listan ur spel. Men detta kan uppnås med en spärr på ett fast antal kryss. I kommunval krävs utöver procentspärren att kryssen ska vara minst 50 till antalet. I landstingsval är motsvarande siffra 100. Om en liknande nivå infördes för riksdagsval (eventuellt i kombination med en revidering av nämnda siffror) skulle procentspärren kunna avskaffas. Det skulle ge väljarna mer makt över sina politiker, och därmed stärka kontraktet mellan väljare och förtroendevald, och stärka förtroendet för demokratin.

4. ELEKTRONISK RÖSTNING. Dagens röstning, med papperslappar som läggs i kuvert och hushållsutskick innebär en enorm pappersruljans vid varje valrörelse, och endast en bråkdel av alla valsedlar används i slutändan. Detta är både ekonomiskt och ekologiskt belastande för de partier som vill ställa upp i allmänna val. Det har även en demokratisk nackdel: pengar, inte politiska idéer, blir avgörande för om ett parti ska kunna nå ut med sina valsedlar till valje vallokal i landet. Stora personella resurser krävs även för att kontrollera flera gånger under valdagen att ingen sabotör har slängt valsedlarna. Dessutom innebär den manuella rösträkningen alltid risk för mänskliga fel eller fusk.

Alla dessa problem kan lösas med elektronisk röstning. I varje vallokal kan det stå en röstmaskin, där väljaren via t ex en pekskärm omedelbart kan välja mellan alla partier och alla kandidater som ställer upp i valet. Alla partier får en rättvis och lika stor chans, och makten ligger i sanning hos väljaren. Röstning skulle även kunna ske via Internet med e-legitimation.

Detta är ingen oprövad mark - elektronisk röstning används i många länder. Redan 2004 röstade 28,9 % av väljarna i USA elektroniskt, och 380 miljoner väljare i Indien valde enligt uppgift sitt parlament med elektroniska röstningsmaskiner. I Baltikum går det idag att rösta med ett SMS.

Kompromisser kan förstås göras. Om datoriserad lagring av rösterna inte bedöms tillräckligt säkert, kan förstås röstmaskinen skriva ut ett kvitto på plats. Eller rentav en skräddarsydd valsedel. Många avvägningar måste göras, och denna motion syftar inte till att binda upp Folkpartiet kring någon specifik lösning, men till att öppna sinnet för de möjligheter som elektronisk röstning kan ge, och utforska dessa.

De partier som vill kan självklart fortsätta köra ut valsedlar till alla vallokaler och hushåll, men med elektronisk röstning som komplement så kan vi belöna de väljare som tar valet (och personvalet) på största allvar och gör efterforskningar få lön för mödan, göra valet tillgängligare för de som inte vill gå till en vallokal, och göra spelplanen mycket rättvisare för partiet som är på uppstart eller har begränsade resurser.

5. MÖJLIGHET ATT RÖSTA PÅ ANDRAHANDSVAL. "4-procentspärren" i riksdagen, och dess motsvarigheter i landstingsval och kommunval, är nödvändiga för att få lite struktur i parlamenten. Men spärrarna för samtidigt med sig en demokratisk stelhet. Väljare tvekar inför att rösta på ett uppstickar-parti, för de är rädda att deras röst inte kommer att räknas, om partiet inte kommer in i församlingen.

Med den elektroniska röstningen som nämnts ovan så öppnar sig nya möjligheter, som tedde sig omöjliga vid traditionell valsedelröstning. Med rösterna i en databas så vore det en barnlek att även registrera ett andrahandsparti att rösta på. Andrahandsvalet kan träda i kraft om förstahandsvalet inte blir invalt i den beslutande församlingen.

Om en utredning skulle komma fram till att det vore svårt att kombinera detta med valhemligheten, borde varje väljare ha rätt att välja detta själv: antingen rösta på vanligt sätt med bibehållen valhemlighet, eller rösta med andrahandsval, utan valhemlighet. Behovet av valhemlighet varierar från person till person, och detta bör vi respektera och försöka göra det bästa av.

För demokratin är det viktigt att väljare kan rösta på det som ligger dem närmast om hjärtat, utan att behöva hänfalla åt strategiröstande. Detta lär förstås utsätta de etablerade partierna för ökad konkurrens, så även oss. Men vi liberaler vet sedan tidigare att konkurrens är oslagbart som sporre för att bli bättre, så detta bör vi välkomna!

Därför yrkar vi att landsmötet uttalar att Folkpartiet Liberalerna ska verka för:

Att allmänna val ska hållas på skilda valdagar
Att kandidater i allmänna val ska kunna bli personvalda av alla som får rösta till församlingen ifråga, oavsett valkrets
Att personvalsspärrarna ska kräva ett bestämt och lågt antal kryss, istället för en viss procent av rösterna inom valkretsen ifråga. Spärrarna ska vara olika för riskdagsval, landstingsval och kommunval.
Att traditionell valsedelröstning ska kompletteras med elektronisk röstning via internet, SMS och röstmaskiner utställda i vallokaler
Att nämnda elektroniska röstning ska erbjuda möjligheten att lämna en andrahandsröst, som träder i kraft om det förstvalda partiet inte kommer in i riksdagen, landstingsfullmäktige eller kommunfullmäktige ifråga

Förkovrar mig i Barn- och ungdomsförvaltningen

2011-02-11T06:46:00.000+01:00

Idag gör jag en rundvandring på Barn- och ungdomsförvaltningen och ska försöka få en egen pratstund med varje tjänsteman. Jag tror att det är bra att sätta sig in i vad var och en sysslar med, för skolan och förskolan täcker ett så himla brett område – personal, elevhälsa, kosthållning och så förstås själva skolgången.

På mötena brukar vi visserligen få föredragningar från tjänstemännen, men pga ärendenas natur så är det ofta samma handfull personer som man får träffa då. Det ska bli intressant att höra även de andra och vad de tycker.

Sen blir det dags att åter boka tid för besök ute i skolorna. Varje politiker är fadder för ett eget nätverk av skolor (de senaste fyra åren har jag varit fadder för Funkabonätet, som inkluderar Östra och Västra Funkabo, Lindö, Åby, Djurängen och förskolan Trollet), men som vice ordförande så känner jag att jag har både tid och ansvar att söka mig till skolor i hela kommunen. Intervjun med skolinspektionen förra veckan gav mig flera insikter om vilka frågor som man bör ställa för att verkligen följa upp så att varje barn får den bästa möjliga skolgång, som hon eller han har rätt till.

Intervjuas av skolinspektionen

2011-02-02T13:06:00.001+01:00

I eftermiddag ska jag bli intervjuad av Skolinspektionen, som är på besök i Kalmar idag. De kommer att höra med oss i Barn- och ungdomsnämndens presidium om hur vi ser till att Kalmars skolor följer skollagen m m.

Det känns lite spännande. Skolinspektionen har rykte om sig att ställa många tuffa frågor, men samtidigt vara mycket professionella. Så det är både tur och otur att de hälsar på så här när mandatperioden just har startat. Å ena sidan har jag som vice ordförande knappt hunnit bli varma i kläderna, men å andra sidan kommer jag nog att få många frågor som lär mig hur jag ska bli bättre i min roll. Det är ju faktiskt bra att man inte tummar på kravet att varje barn ska få en god och trygg utbildning!

Psykologikurs i årskurs nio?

2011-02-01T20:07:00.002+01:00

Jag har idag fått ta del av projektarbetet från en elev på Jenny Nyströmsskolan. Han har utrett möjligheterna att införa en kurs i psykologi i årskurs nio, och har stämt av med elever, psykologer, psykologilärare och kuratorer för att se hur stort intresset för en sådan kurs är, och vad den skulle kunna innehålla för att vara anpassad till högstadieelever. Responsen har på det hela taget varit mycket positiv.

Normalt brukar jag vara lite allergisk mot folk som vill föra in nya ämnen i skolan – helt enkelt för att skoldagen inte skulle räcka till om alla finge göra ”sitt” önskeämne obligatoriskt. Men här har jag blivit intresserad. Dels för att det föreslås vara en frivillig kurs.

Jesper Jeansson, som eleven heter, har gjort ett mycket gediget projektarbete, och har tagit avstamp i en viktig problemformulering; att många barn mår psykiskt dåligt i högstadieåldern. Stress, ångest och rentav depressioner. Tänk om en sådan här kurs kunde hjälpa fler att förstå varför man känner som man känner, hur gruppsykologi påverkar klasskamraters beteende, och att det är helt naturligt att psyket fungerar som det gör. Det skulle minska rädsla och spänningar. Det vore mycket vunnet, om fler femtonåringar kunde ha själslig ro vid den tidpunkt då de förväntas göra ett av sina största vägval i livet: valet av gymnasieutbildning.

Jag läste själv Psykologi A i gymnasiet. De kunskaper jag fick där har hjälpt mig förstå min samvaro i alla möjliga situationer, och jag skulle inte vilja vara utan den för allt smör i Småland. Det är synd att de ungdomar som inte går vidare till gymnasiet, eller läser något program som inte har Psykologi, ska behöva gå ut i vuxenlivet – i informationssamhället – utan någon utbildning i hur man förstår det mänskliga psyket.

Jag ska ta upp detta imorgon när vi har presidiemöte i Barn- och ungdomsnämnden, och se om vi kan stödja detta på något sätt.

Hur ska idrottsanläggningarna drivas efter år ett?

2011-01-31T13:39:00.000+01:00

Genom Kultur- och fritidsnämnden har jag hört en hel del oro uttryckas för hur politiker har beslutat om en massa nya idrottsanläggningar (vilket förstår i sig är positivt, MEN) utan att skicka med några pengar för driften. Inför aftonens kommunfullmäktige har jag därför lämnat in denna interpellation till kommunalrådet Anette Lingmerth (S).

De senaste åren har Kalmar i politisk enighet beslutat om stora idrottssatsningar, och det har byggts för fullt. Detta är mycket positivt för främst ungdomar som får ökade chanser att röra på sig. Snart får Kalmarborna ett allaktivitetshus i Rockneby och en ny ishall i kvarteret Nötskrikan, bland annat.
Men vad händer efter år ett? När en anläggning väl har byggts måste den även underhållas och drivas, för att den inte ska förfalla. Kultur- och fritidsnämnden påtalar i kommunfullmäktiges senaste budgetuppföljning:
Flera nya idrottsanläggningar tas i bruk de närmaste åren och för att kunna driva dessa måste nämnden tillföras ökade resurser.
Nämnden påtalade även flera av dessa behov mer preciserat i sina budgetäskanden för 2011. Förvaltningen har även att förhålla sig till ökade kostnader för inflation och stigande elpriser, vilket nämnderna i Kalmar kommun generellt inte kompenseras för.
Med anledning av detta undrar jag:
Hur avser majoriteten hantera de ökande driftkostnaderna som de nya idrottsanläggningarna kommer att kräva?
Björn Brändewall
Folkpartiet liberalerna

Mangadomen överklagad, pinsam, men fortfarande fällande

2011-01-29T15:44:00.004+01:00

I somras skrev jag om mangaöversättaren som hade dömts för barnpornografibrott för att han hade några tecknade bilder på sin dator. Nu har domen överklagats i hovrätten. Hovrätten friar flera av bilderna som tingsrätten dömde ut som barnpronografiska, men, enligt uppgift under farsartade former, bedöms andra teckningar som barnpornografiska och översättaren förblir dömd mot barnpornografibrott.

Carl-Michael Edenborg tar i en debattartikel upp några rön från internationell pornografiforskning, som pekar på hur den svenska lagstiftningen inte bara är idiotisk, utan även kontraproduktiv. Forskningen visar enligt Edenborg:

Ju större utbredning pornografi har i ett samhälle, desto färre våldtäkter och sexuella övergrepp begås där.
Animerad och tecknad pornografi med barn minskar antalet sexuella övergrepp mot barn.
De människor som konsumerar porr tenderar att ha en betydligt mer jämlik syn på könen.

Tänka sig! Inte helt främmande från trenden att våldsbrott minskar samtidigt som våldsamma TV-spel ökar:

Det är inte kärnfysik precis. Om potentiella våldsverkare kan få utlopp för sina agressioner eller lustar i hemmets lugna vrå, med hjälp av TV-spel eller porr, så har de inte samma behov att slå eller våldta sina medmänniskor ute i samhället. Men dessa säkerhetsventiler bedriver moralistiska politiker och opinionsbildare heligt krig mot. Vem anser man att man skyddar?

Morallagar dödar. Vad ska man då kalla de som stiftar morallagar, och inte vill riva upp dem?

Ännu fler socialdemokratiska härskarekniker

2011-01-18T17:20:00.003+01:00

Man har aldrig kontroll över vilka av ens blogginlägg som blir långkörare i nyhetsflödet, och inget verkar vara så intressant som debatt om debatten. Nu ger sig även Östrans ledarsida (S) in i diskussionen om härskartekniker. Peter Akinder skriver bl a:

Påläggskalven Björn "Jag vill bli Lucia" Brändewall kommenderades nyligen ut på scenen och anklagade Persson för att bära sig dumt åt mot Inger Hilmansson (FP).

Jag känner inget behov att bemöta detta, för Sebastian Hallén har redan dissekerat Akinders ledare utomordentligt, så läs det istället. Hallén tar strid för mig när jag utsätts för härskartekniker, på samma sätt som jag på eget initiativ tog strid för Inger Hilmansson när hon utsattes för detsamma - för att det helt enkelt är rätt att säga ifrån när man ser någon annan behandlas oschysst.

En sak vill jag dock kommentera. Peter Akinder verkar tycka att "Jag vill bli Lucia" är ett nedvärderande tillmäle på mig. Jag håller inte med. Jag skäms inte det minsta över att jag för fem år sedan kandiderade till Kalmarbygdens Lucia. Än idag händer det att folk kommer fram till mig och säger hur glada de var att jag utmanade könsrollerna. Jag är utomordentligt stolt att något så litet som jag gjorde koms ihåg och betyder något för folk än idag.

(Däremot så är det inte ett särskilt korrekt tillmäle, eftersom jag inte försöker bli Lucia längre. Så Peter, om du läser detta, tolka det inte som en uppmaning att kalla mig "Jag vill bli Lucia" för all tid och evighet. Life goes on.)

Premiär i Barn- och ungdom!

2011-01-18T09:41:00.001+01:00

Nu bär det av mot en tvådagars konferens med Barn- och ungdomsnämnden, och lite min premiär som vice ordförande. Vi kommer att gå igenom verksamheterna inom skola, förskola och fritidshem, vi kommer att titta på beslutsprocesserna och slutligen ha vårt första nämndssammanträde för mandatperioden.

Allra roligast kommer det att bli att träffa den nya nämnden! Det är många som är nya, för en del kanske sitt första politiska uppdrag i kommunen. Vi ska göra vårt bästa för att både ta ansvar och visa på ett tydligt borgerligt alternativ för Kalmars skolverksamhet, där vi vågar ge kärnverksamheten de resurser den behöver och minska den politiska klåfingrigheten. En slant satsad på en bra start i livet har vi igen många gånger om!

Mer om Persson och härskartekniker

2011-01-16T23:20:00.002+01:00

Nu har kommunalrådet Johan Persson (S) bemött min kritik om härskartekniker och Östran har skrivit om det. Persson känner inte igen sig i kritiken – eller för att använda hans egna ord: ”bara trams”.

Persson tror nog uppriktigt att han inte använder härskartekniker. Möjligen är han så van vid att göra det att han inte ens märker det själv. Det tyder ju på det, med tanke på att han inte kan avhålla sig från nya härskartekniker ens när han bemöter kritiken om just härskartekniker.

Men jag vill tro det bästa om folk. Det är ju faktiskt möjligt att Persson, nu när han har gjorts medveten om det, faktiskt rannsakar sig själv och gör ett aktivt försök att inte använda härskartekniker i fortsättningen. Men eftersom han ser sig som anklagad för härskartekniker ”oavsett vad han gör” – dvs både när han avbryter folk och när han ignorerar folk – så känner jag mig nödgad att tipsa om en tredje väg: att bemöta folk med respekt. Några exempel:

Se folk i ögonen när du talar till dem.
Avbryt inte folk, särskilt inte när du själv har givit dem orden.
Behandla som ordförande alla jämlikt, även om du personligen gillar den enes förslag mer än den andres.

Sånt tror jag är viktigt för att skapa ett öppet, välmående diskussionsklimat. Visst, man kan falera med något steg då och då, när känslorna får överhanden, och då kan man rätta sig när man blir varse om sina fel, men när man kör alla tillgängliga härskartrick på en enda gång så blir det rätt uppenbart.

Jag skulle förstås ha lämnat detta som en kommentar direkt på Perssons blogg, om han inte hade stängt av möjligheten att lämna kommentarer på alla hans inlägg.

Kommunstyrelsen och härskartekniker

2011-01-11T17:27:00.003+01:00

Den som vill studera härskartekniker i praktiken skulle kunna besöka kommunstyrelsens sammanträden i Kalmar kommun varje månad.

Jag var där för första gången idag, eftersom jag sedan årsskiftet är vald till ersättare där. (Tack för förtroendet, gott folk!) Kommunalrådet Johan Persson (S) är ordförande i kommunstyrelsen och fördelade ordet lugnt och sansat – så länge alla höll med honom.

Men när Inger Hilmansson, vår representant från FP som jag är ersättare för, började ställa frågor om ett nytt förslag till miljonrullning till förmån för Kalmar FF (eller rättare sagt Arenabolaget), så tände det till hos kommunalrådet, och han blev plötsligt ett så tydligt skolexempel på härskartekniker att jag blev alldeles paff.

Ordförande Persson höll långa utlägg mot Inger Hilmansson utan att någonsin titta henne i ögonen, han avbröt henne när han hade gett henne ordet, han påstod felaktigt att hon var emot arenan. Efter att ha blivit tillrättavisad om detta sade han att hon var dåligt påläst. Och när det blev dags att gå till beslut så tog han in Bertil Dahls (V) tilläggsyrkande i huvudförslaget utan att ställa det i proposition, medan han ställde alla Ingers tilläggsyrkanden mot avslag. För att ytterligare förminska henne beskrev han Bertil Dahls yrkande som ”Bertil Dahl med flera”, fastän jag inte hade hört någon annan kommentera Dahls yrkande.

Som jag har förstått det så är detta ”business as usual” i Johan Perssons kommunstyrelse.

Detta är inte ett uttryck för någon sorts idoliserande av Inger från min sida. Men det är uppenbart att hon får utstå mycket. Jag hade hört rykten även från rödgröna led om hur mycket just hon utsätts för härskartekniker från sossetopparna. Nu fick jag se det med egna ögon. Det ligger nog en hel del i att Persson bestraffar de som har mage att ifrågasätta det socialdemokratiska enväldet.

* * *

Utöver denna dokusåpa-episod så fick vi information om snöröjningen. Snömängden denna vinter är visserligen exceptionell, och då kan man förstå att Servicenämnden överskrider sin budget. Men det framgick samtidigt att den budget som de rödgröna anslagit för snöröjning är på tok för liten, även för ”vanliga” vintrar. Våra jämförelsekommuner budgeterar dubbelt till tredubbelt så mycket för varje kvadratmeter. Således har de andra ”bara” överskridit 2010 års budget med det dubbla, medan Kalmar har överskridit den med – håll i er – det femdubbla! Vi står helt enkelt illa rustade för större kriser.

Jag hoppas att våra snöröjare fortsätter att kämpa på och göra det bästa de kan av sina knappa resurser.

Friska nya tag!

2011-01-11T17:24:00.001+01:00

I höstas blev jag ett typexempel på en sådan där politisk bloggare som helt tappar farten efter de allmänna valen. Jag bloggade knappt alls under hösten, för jag kände att jag hade låtit mitt arbete komma i andra hand så länge att jag ville fokusera helt på det. Och på budgetarbetet i kommunfullmäktige.

Men nu är budgeten tagen, det tyngsta jobbprojektet avklarat, julmaten uppäten och hundarna färdiggosade (nåja, det sista är nog ett arbete som aldrig blir fulländat), så nu är det friska nya tag som gäller! Sedan årsskiftet så har jag fått det stora förtroendet att vara vice ordförande i Barn- och ungdomsnämnden i Kalmar. Jag ska göra mitt bästa för att säkra alla barns rätt till utbildning och utveckling, och skapa en trygg vardag för lärare och föräldrar. To be continued!

Damned if you do, damned if you don't

2010-12-13T11:00:00.005+01:00

Ingen tragedi tycks vara för omskakande för att socialdemokraterna genast ska skicka ut pressmeddelande och göra politisk pajkastning av det.

Håkan Juholt (S) ”rasar” över att regeringen inte informerade allmänheten om lördagskvällens terrordåd förrän vid midnatt. Han är även kritisk till att när Carl Bildt (M) väl gjorde detta, så handlade det om ”gissningar”. Juholt måste således anse att Bildt inte hade fått tillräckligt med information från polisen innan han informerade allmänheten.

Regeringen var alltså ute både för sent och för tidigt. Jojo. Om det är någons trovärdighet som sjunker efter detta, så är det Håkan Juholts.

Sebastian Hallén (FP) driver den mycket klokare linjen att vi i en sån här situation måste hålla huvudet kallt och låta utredningen visa vad som faktiskt hänt. Vår rädsla för terrorism kan kräva fler människoliv än själva terrorismen, se bara på 11:e september-attentaten.

-Take me to your leader! -Which one would that be?

2010-09-28T20:51:00.005+02:00

Valet är över, rösterna är räknade, men vi vet fortfarande inte hur landet kommer att styras de kommande fyra åren.

För min egen del så är jag besviken över att Folkpartiet liberalerna inte fick något riksdagsmandat från Kalmar län. Fast därmed spelar det iaf ingen roll att jag skulle ha behövt ungefär fyra gånger så många kryss för att bli invald. Better luck next time! Jag kan ändå konstatera att jag har blivit personvald – till Kalmar kommunfullmäktige. Det känns stort, och jag känner mig stolt och ska göra mitt bästa för att förvalta förtroendet.

Men jag är riktigt ledsen att flera av de bästa FP-riksdagsledamöterna, de som verkligen drivit opinionen framåt, åker ut nu när vi backar några promille.

Den senaste veckan har debatten det svämmat över av artiklar om Sverigedemokraterna - i sedvanlig ordning utan att lyfta upp deras faktiska politik eller presentera egna lösningar, tyvärr. Jag är inte det minsta förvånad över att SD kom in – de flesta partierna (inte FP IMHO), har konsekvent ägnat sig åt just den utfrysning och vägran att presentera egen integrationspolitik, som lett till att SD:s opinionsstöd ökat.

Jag hoppas verkligen att detta blir den mandatperiod då Mona Sahlin, Lars Ohly och Expressens kultursida växer upp och slutar ropa rasist åt alla som vill erkänna att Sverige i årtionden haft en katastrofal integrationspolitik (signerad Sahlin, S och LO) som förstört för både utrikes och inrikes födda. Vi måste se problemen för att kunna göra något åt dem.

HAX konstaterar att den extremvänster som attackerar och stör Sverigedemokraternas möten gör sig skyldiga till precis samma människosyn som de hatar Sverigedemokraterna för.
Men knivskarpa Johanna Nylander har listat en massa fördelar med att SD kommit in i riksdagen. Jo, du läste rätt.

Björn A-Ö: Xenofobi

2010-09-18T09:06:00.002+02:00

Xenofobi är rädsla för det som är annorlunda, främlingsfientlighet. Det är en farlig och destruktiv kraft. I Sverige tar främlingsfientliga krafter avstamp i den misslyckade integration som vi haft under många år, bl a arvet efter Mona Sahlin (S).

Sverigedemokraterna pratar mycket om vår misslyckade integrationspolitik, men det gör de för att de är emot invandrare. Nu heter det att "invandrare lever på bidrag". När de inte gör det så heter det "invandrarna kommer och tar våra jobb". Damned if you do, damned if you don't.

Folkpartiet liberalerna pratar också mycket om den misslyckade invandringspolitiken, men av motsatt anledning: för att vi vill göra den bättre! Vi vill att invandrare ska komma till Sverige och bli en del av samhället. Att den som vill komma hit och göra rätt för sig ska få chansen. Här har integrationsminister Nyamko Sabuni (FP) gjort ett stort arbete, som vi kommer att börja få se resultatet av inom några år.

Jag önskar att fler partier vågade tala om integrationspolitiken. Det har blivit tabubelagt, eftersom alla tävlar om att vara den som håller med Sverigedemokraterna minst. Då vågar de inte ens erkänna att det finns något fel.

Denna utfrysing, och ovilja att ta debatten (till skillnad från t ex här och här), har ytterst gynnat Sverigedemokraterna, som lever på sin underdog-stämpel. Jag tror att vi på valnatten kommer att se att de kommer in i riksdagen med mycket högre procentandel än opinionsundersökningarna visar. Detta är en utveckling som jag varnade för redan efter det förra valet. Jag önskar att de andra partierna, i synnerhet de röda, hade lyssnat.

Björn A-Ö: Webben

2010-09-18T08:56:00.003+02:00

Jag älskar webben, och har ägnat i princip hela mitt yrkesverksamma liv åt webbutveckling. Förutom en global konkurrens som ger oss billig och serviceinriktad e-handel, så hittar webben ständigt nya marknader och områden att växa i. På webben är det verkligen att fria människor hittar lösningar.

Jag ska blicka tillbaka lite på den här bloggen och peka på några av de tjänster som demokratin har fått av webben (och Internet i helhet).

Demokratikämpar i Iran använder Facebook för att berätta för världen om de övergrepp som staten begår och försöker dölja.
Gränsen mellan makthavare och gräsrötter suddas ut.
Det har blivit möjligt att ha ett valsystem där man kan rösta på alla partier, oavsett deras ekonomi, och utan valsedlar, och att ange andrahandsval.
Du kan i år jämföra dina åsikter direkt med alla riksdagskandidater i din valkrets.

Jag vill garantera att webben även fortsättningsvis har frihet att växa!

Björn A-Ö: Välfärd med privata vinster, JA TACK!

2010-09-18T08:52:00.001+02:00

Vänsterpartiets valparoll är att skattepengar inte ska gå till privata vinster. Bertil Dahl (V), tyvärr kommunalråd i Kalmar, riktar udden särskilt mot friskolor. Men finns det någon substans bakom vänsterns slagord?

Privata företagare har alltid kunnat tjäna pengar på skolan. Skolbänkarna och lokalerna byggs av privata snickare med god vinst, böckerna trycks på privatägda tryckerier och bönderna tjänar allt en slant på att sälja in råvarorna till skolmaten. Allt detta finansieras med skattepengar, men detta hör vi aldrig Vänsterpartiet klaga på.

Antingen så är vänsterns paradfråga alltså rent hyckleri, eller så vill de på fullt allvar att stat och kommun ska börja ta över även möbelfabriker, förlag och lantbruk - så att allt kan drivas utan vinst. I så fall är det dags att vänsterpartiet börjar kalla sig ”kommunisterna” igen.

Själv tycker jag att det är väl klart att man ska kunna tjäna pengar om man har gjort något bra!

Vem ska du kryssa om du inte bor i Kalmar län?

2010-09-18T08:40:00.004+02:00

Jag har fått flera frågor från folk som gillar mina åsikter, men inte kan rösta på mig eftersom de inte bor i Kalmar län. (Det är för övrigt en regel som jag gärna ändrar på när jag ändå ska revamp:a valsystemet.) Vi är flera som har tänkt samma tanke! I nätverket Liberati har vi slagit våra kloka huvuden ihop, och hittat kandidater som vi rekommenderar i en massa olika landsändar:

Personvalskryssa gärna en av dessa kandidater i Riksdagsvalet:

Dalarna: Camilla Lindberg (1)
Gotland: Johan Malmros (11)
Göteborg: Jasenko Selimovic (2), Annika Beijbom (6)
Kalmar: Björn Brändewall (3), Camilla Lindberg (25)
Skåne Västra: Daniel Rhodin (5), Torbjörn Ekelund (12)
Stockholms Stad: Seved Monke (24), Rebecca Bakszt (28), Jessica Bagge (31), Mikael Ståldal (34)
Stockholms Län: Tom Hedman (15), Monica Brohede Tellström (26), Peter Olevik Dunder (29), Amanda Brihed (42), Mattias Lönnqvist (47)
Södermanland: Niklas Frykman (3)
Uppsala: Maria Weimer (2), Lina Nordqvist (13)
Västmanland: Agneta Berliner (1)
Västra Götaland Östra: Runo Johansson (8)
Östergötland: Mathias Sundin (2), Tobias Josefsson (9), Helena von Schantz (14), Erik Svansbo (29)

Personvalskryssa gärna en av dessa kandidater i Landstingsvalet:

Gotland: Johan Malmros (3) (Gotlands kommun)

Kalmar: Sebastian Hallén (10), Björn Brändewall (20)

Södermanland: Thomas af Bjur (1)

Stockholm: Erik Wassén (2), Martin Ängeby (4), Mattias Lönnqvist (4), Monica Brohede Tellström (10), Amanda Brihed (18)

Östergötland: Tobias Josefsson (15)

Annika Beijbom har skrivit lite mer information om vilka man kan kryssa.

Nu har jag inte 100 % koll på varenda åsikt hos alla dessa personer, men de är en bra startpunkt för dig som letar efter någon riktigt liberal person att kryssa!

Björn A-Ö: Ungdomsarbetslöshet

2010-09-18T08:27:00.003+02:00

Vi har hög ungdomsarbetslöshet i Sverige idag. Men låt inte SSU lura er – den var nästan lika hög för fyra år sedan! Den enorma finanskrisen, som vi vet drabbar unga hårdast, har lämnat Sverige med bara en marginellt högre ungdomsarbetslöshet än den sossarna lämnade efter sig. Så effektiv har alliansens politik varit – så mycket lyckades vi sänka ungdomsarbetslösheten innan finanskrisen slog till.

Men vi ska inte käbbla om det förgångna, utan fokusera på hur vi får NER ungdomsarbetslösheten. För dagens nivå är likväl på tok för hög.

Lärlingssatsningen som Folkpartiet infört. Lärlingsutbildningar och lärlingsjobb ger praktiskt lagda ungdomar en chans på arbetsmarknaden, istället för den ut(s)lagningspolitik som lett till avhopp från gymnasiet och att man sedan får leva på socialbidrag.
En flexiblare arbetsmarknad med svagare turordningsregler. LAS borde heta LÅS, för att den låser ute ungdomar från arbetsmarknaden, och låser inne äldre anställda på sina arbetsplatser.
Behåll sänkningen av skatten för att anställa ungdomar. Om de rödgröna får igenom sin skattehöjning, blir det dubbelt så dyrt – mellan 30 000 och 50 000 kr/år – att anställa ungdomar jämfört med idag. Det ska inte vara dyrt att anställa unga!

Björn A-Ö: Turordningsregler

2010-09-18T08:18:00.002+02:00

LAS, lagen om anställningsskydd, har många bra regler som tryggar folks anställning. Men turordningsreglerna i LAS måste förändras. Vi har inte samma arbetsmarknad idag som för 40 år sedan, när lagen stiftades. Samhället ser annorlunda ut nu. Jag har skrivit tidigare t ex om hur LAS drabbar skolan:

Och LAS tycks alltid dyka upp som ett problem, oavsett vilket ämne man pratar om; när barn med särskilda behov kommer till en skola så behöver de ibland en helt egen pedagog för att klara undervisningen. Då får de den lärare som ”blir över”, dvs oftast den senast anställde. Men eftersom LAS säger ”sist in, först ut”, så är detta den första läraren som får gå vid en nedskärning. Just det barnet som har störst behov av kontinuitet, får minst.

Folkpartiet vill respektera den svenska modellen och undvika lagstiftning i det som arbetsmarknadens parter kan förhandla fram själva. Men om facket inte på egen hand blir mer flexibla med turordningsreglerna, då kan vi komma med lagstiftning. Ett förslag är att utöka det undantag, som säger att företag med färre än tio anställda får undanta två personer från LAS-listan vid uppsägningar, utökas till fyra personer.

Personligen tycker jag att man borde gå längre. Jag blev själv räddad en gång tack vare det undantaget, men andra arbetskamrater jag hade fick gå. Jag tycker att kompetens, inte antal år i tjänst, borde vara det viktiga.

Björn A-Ö: tv-licens

2010-09-18T08:14:00.002+02:00

Tevelicensen är ett föråldrat och orimligt sätt att finansiera public service. Licensen borde avskaffas så snart som möjligt och ersättas med en public service-skatt. Denna skatt borde i sin tur vara betydligt lägre än tevelicensen, för programutbudet borde vara renodlat till just public service och inte underhållning. Varför ska vi betala SVT för att producera dyra underhållningsprogram, när alla andra kanaler redan erbjuder underhållning? Nej tack, håll er till nyheter och samhällsinformation!

Som på beställning

2010-09-18T08:10:00.001+02:00

Två dagar efter att jag principiellt tagit avstånd från mediebevakningen, som skapat ett orättvist spinn till Alliansens fördel (jag menar som sagt att Alliansen hade kunnat nå dagens opinionssiffror på egna meriter, om det som diskuterades var politikens innehåll istället för statsministerkandidaternas personlighet och kompetens), skriver Peter Akinder på Östrans ledarsida:

Under mandatperiodens första halva var det många borgerliga företrädare som var djupt kritiska mot medierna och menade att de bekämpade den sittande regeringen. Den kritiken lyser med sin frånvaro i dag.

Antingen läser Akinder inte min blogg, eller så anstränger han sig verkligen för att tajma ledarna så att han ska ha fel. :)

For the record

2010-09-14T23:35:00.005+02:00

Jag tycker att det är för mycket snack om opinionsmätningar inför riksdagsvalet. Snacket skapar en spiral, som blir en självuppfyllande profetia. Alla vill rösta på en vinnare. Just denna gång råkar det gynna alliansen, så jag vill passa på att säga det nu, när jag inte kan anklagas för att vara partisk.
Jag tycker att media i samma anda har satt en självuppfyllande bild av Mona Sahlin som förlorare. Mycket lite fokus ligger på själva politiken. Jag skulle föredra att göra Mona Sahlin till en förlorare just GENOM att sätta fokus på själva politiken.
Valaffischerna på Mona Sahlin ser photoshoppade ut. Men det gör i ärlighetens namn Jan Björklund och Marit Paulsen också.

Min balkong på tredje våningen

2010-09-14T23:00:00.001+02:00

Visst är den fin?

FP: Högre lärarlöner med portfolio- och meriteringssystem!

2010-09-09T12:24:00.004+02:00

Kalmar har fallit 29 platser på rankningen över Sveriges bästa skolkommun. Den största anledningen är de rödgrönas nedskärningar i skolan. Detta är en utveckling som jag har varnat för tidigare. Jag återkommer med en längre kommentar lite senare.

Uppdatering: Följande pressmeddelande har gått ut idag:

Kalmars dykning i Lärarförbundets skolrankning igår bekräftar det som Folkpartiet liberalerna har varnat för; vänsterblockets ständiga nedskärningar går ut över lärarna och undervisningen, och påverkar nu även elevernas resultat. Folkpartiet i Kalmar vill ge skolan resurser för att leva upp till de kvalitetskrav som samhället ställer, och lanserar nu ett förslag för att uppvärdera lärarnas löner och status.

- Alla som gått i skolan vet vilken skillnad en lärare kan göra för hela ens liv. Läraryrket måste åter bli ett högstatusyrke. Lärarna måste få lön för mödan, och Kalmar måste kunna attrahera Sveriges bästa lärare när barnkullarna kräver nyanställningar om några år. Om lärarlönerna fortsätter sjunka i rankningen finns risken att de bästa lärarna söker sig till andra kommuner, säger Björn Brändewall (FP), ledamot i Barn- och ungdomsnämnen.

Folkpartiet har tidigare krävt fler lektorstjänster till Kalmar, och föreslår nu ett meriterings- och portfoliosystem för lärare.

- Vi vill ge varje lärare en pedagogisk portfolio som följer med dem genom kärriären och synliggör lärarens utvecklingsprocess, säger Björn Brändewall (FP).

Portfolion kan utgöra en grund och riktning i utvecklings- och lönesamtal. Den kan även synliggöra vilka kompentenser och förmågor en lärare ska besitta för att bidra till elevernas måluppfyllelse och skapa ett gemensamt yrkesspråk. Portföljen kan innehålla CV, beskrivning av utvecklingsuppdrag eller publicerade artiklar. Läraren äger sin portfolio och gör sitt eget urval.

- Jag tror att många lärare sitter på mer kompetens än de snackar om. Det finns en inbyggd ödmjukhet i yrkeskåren. Genom att synliggöra kompetenserna blir det lättare att hävda sig vid lönesamtal, och det blir även en sporre för andra lärare att öka sin kompetens ytterligare, säger Björn Brändewall (FP).

De senaste fem åren har Folkpartiet liberalerna varje år budgeterat mer resurser till skolan än vänsterblocket. Men trots skattehöjning och inflation har vänsterblocket skurit ner mer och mer på skolans resurser varenda år den här mandatperioden - utom i år när det är valår. Men även om det inte skärs ned mer i år, så måste personalen fortfarande leva med alla tidigare års nedskärningar.

- Fler arbetsuppgifter i form av politiska detaljregleringar, kombinerat med allt mindre resurser att utföra dem på, går kanske att uthärda i något år utan att gå in i väggen. Men förr eller senare tar det stopp, och då är det barnen som blir lidande, avslutar Björn Brändewall (FP).

Klartänkt Björklund i partiledarutfrågningen #svtut

2010-08-30T10:10:00.005+02:00

Det blir mycket partiledare såhär i valrörelsen. Igår kväll grillades Jan Björklund (FP) i SVT:s partiledarutfrågning, och jag måste hålla med om att han skötte sig väldigt bra.

När utfrågaren Anna Hedemo (SVT) förringade behovet av lärlingsutbildningar med motivationen att det är väl bra att så många som 65 % av gymnasieeleverna på programmen ifråga klarar målen idag, så påpekade Björklund att det är oacceptabelt om 35 % slås ut!

Han klargjorde även att burkafrågan inte är något stort problem i skolan och att han inte gör någon stor sak av den – det är alla andra som gör det. Och det måste jag ge honom rätt i, även om jag inte håller med honom i sak.

Dessutom klarade han att skratta åt Henrik Dorsins kuplett mot honom, vilket var mer än vad jag kunde göra. Den var ju inte riktigt lika omkramande som den Mona Sahlin (S) fick, direkt.

Däremot var han dålig i ordförståelsetestet från högskoleprovet. Av ”arkaisk”, ”letargi” och ”aritmetik” så visste han bara vad det första betyder. Jag kunde minsann alla tre! :)

Fler som bloggar: Rasmus Jonlund, Olov Lindquist, Lars Lundqvist, Annika Beijbom, Runo Johansson, Per Ankersjö,

Media: SvD, Expressen, Aftonbladet, DN, SVT.

Björn A-Ö: Spetsutbildningar

2010-08-30T10:02:00.002+02:00

Skolan ska ge både stöd till de elever som behöver det, och stimulans till de elever som är extra begåvade. Därför är utbildningsminister Jan Björklunds (FP) förslag om spetsutbildningar i högstadiet utmärkt. Även studiebegåvade elever har rätt att utvecklas i sin takt.

Om vi får fortsatt alliansregering och förslaget går igenom, kan de första eleverna börja på spetsutbildningar hösten 2012. Jag ser fram emot en skola där ingen hålls tillbaka och där var och en får uppnå sin fulla potential. Nu lägger vi de socialdemokratiska jantelagarna bakom oss.

Det är dagens matematik- och kemisnillen som kommer att skapa framtidens bränslesnåla bilmotorer, som räddar miljön. Det är de biologibegåvade som kommer att uppfinna framtidens växtförädlingsmetoder, som räddar människor från svält. Och bland de samhällsintresserade finns säkert en och annan framtida minister som kommer att ge oss lika smarta lagförslag som detta.

I framtiden ska Sverige inte bara dela ut Nobelpris. Vi ska få dem också!

Fler som bloggar: Helena von Schantz, Marcus Grundén, Ida Lindh, Per Altenberg, Rasmus Jonlund, Christer Sörliden.

Media: Barometern-OT, Expressen, DN, SvD, Aftonbladet.

Björn A-Ö: Religionsfrihet

2010-08-30T09:48:00.002+02:00

Jag tycker inte om religion. Men jag ska inte förbjuda andra att tro på det de vill.

Björn A-Ö: Queerteori

2010-08-30T00:17:00.000+02:00

Queerteori är bra. Man ska alltid ifrågasätta normer. Ur ifrågasättandet kan man hitta nya sätt att se på saker och kläcka revolutionerande idéer.

Hmm. Mer än så har jag faktiskt inte att säga om det. Jag kan bara konstatera att det är för ont om Q.

Björn A-Ö: Papperslösas rätt till vård

2010-08-27T00:13:00.003+02:00

Tusentals människor vistas i Sverige utan att ha rätt till vård. De är papperslösa och saknar därmed personnummer. Därmed har de inte tillgång skola och vård. Söker de vård riskerar de att bli hemskickade till det elände som de flytt ifrån.

Papperslösa ska ha rätt till vård. Folkpartiet liberalerna har redan tillsatt en utredning om hur vård ska kunna ges till papperslösa. Vi vill påverka politiker i alla partier (fast främt S och M) inför 2011, då beslut ska tas, så att vi kan ta bort plikten för sjukvårdspersonal att kontakta polisen, och öka rättigheterna till vård.

Läkare är under en yrkesed att hjälpa och hela sjuka, oavsett vilka de är. Den eden ska de få följa!

LUF har en namninsamling för detta syfte, för den som inte kan vänta till valdagen med att markera hur viktigt detta är.

Björn A-Ö: Piratpartiet

2010-08-26T23:59:00.002+02:00

Det här kanske känns lite ovant, att jag ägnar en bokstav åt ett annat parti. Men det ska inte handla så mycket om Piratpartiets politik, utan om den inverkan partiets blotta existens har haft på politiken.

De etablerade partierna hade inte greppat den nya tekniken, hur den vände uppochner på hundratals års gamla föreställningar om ägande och rättigheter. Eller, de krafter i partierna som faktiskt hade koll fick inget gehör hos de egna, för det bedömdes väl inte vara någon bred väljarfråga. :( En generationsklyfta tycks också ha spelat stor roll när den personliga integriteten började väga allt lättare hos liberaler som historiskt sett med kraft försvarat den.

Enter Piratpartiet. Ett parti som lyfte upp dessa frågor högst på dagordningen. Inte ett parti som nödvändigtvis presenterade några nya lösningar på de problem som vi ställts inför, men likväl ett parti om pratade om problemen. På samma sätt som Miljöpartiet i sin barndom fick partierna att börja prata om miljöfrågor, även om de själva inte presenterade några särskilt bra lösningar.

Det var tillräckligt för att få ett piratmandat i Europaparlamentsvalet i fjol. Hur många av dessa som var missnöjesröster låter jag vara osagt, men det senaste opinionsmätningarna bekräftar väl hur väljarna är mer redo att ”markera mot de stora partierna” när det inte är ett ”riktigt” val utan ”bara” till Europaparlamentet.

Men hur som helst. Piratpartiet satte press på de andra partierna. De visade att väljarna hade ett alternativ, de utsatte de andra partierna för konkurrens.

Resultatet blev bättre partier. Från min egen horisont blev det lättare att lyfta upp integritets- och upphovsrättsfrågorna inom Folkpartiet. På partiets senaste landsmöte fick vi igenom kravet att, som första riksdagsparti(?), kräva en grundläggande parlamentarisk utredning om upphovsrättens förändrade förutsättningar i det digitala samhället. Uppropet mot datalagringsdirektivet kryllar av riksdagskandidater från Folkpartiet. Partiledare Jan Björklund har uttryckt sin respekt för att kandidater som går till val på en egen linje och blir invalda, ska få driva vidare den linjen i riksdagssamarbetet. Mobbningen i FRA-debatten känns fjärran.

Därmed bekräftades ännu en gång två liberala teser. Dels att på en fri marknad, så länge som det finns efterfrågan, så kommer det alltid att dyka upp någon som tillgodoser det behovet. Dels att konkurrens leder till högre kvalitet.

Tycker jag att Piratpartiet har en plats i riksdagen, då? Både ja och nej. Å ena sidan så är kampen långtifrån vunnen; det behövs fortfarande sättas press på riksdagspartierna. Å andra sidan är Piratpartiet ett enfrågeparti, och som väljare köper jag inte idén att rösta på någon som lovar göra en enda sak, och sedan är villig att kompromissa bort allt annat för att uppnå detta mål. Ingen fråga är så viktig att alla andra frågor kan offras i dess namn. Kommer våra barn att genomgå en skola som präglas av framsynt liberalism, förtryckande kommunism eller stelbent konservatism? Kommer Sverige att vara en fristad för flyktingar, eller kommer gränserna att stängas? Kommer vi att överge de afghanska kvinnorna och lämna dem i talibanernas fruktansvärda våld? Ingen som vet.

Därför tycker jag inte att man ska välja bort alla andra frågor genom att rösta på PP. Särskilt inte som det är fullt möjligt att både äta kakan och ha den kvar. Kandidater som undertecknad prioriterar integritetsfrågorna OCH har en ideologisk ryggrad i andra frågor. På valdagen bestämmer du med ditt kryss.

Tramsigast vinner?

2010-08-23T17:14:00.003+02:00

Miljöpartiet vill införa clowner på ålderdomshemmen.

Varför vänta på ett regeringsskifte, miljöpartister? Ni kan gå dit redan nu! ;)

Själv tycker jag att clowner är jätteläskiga. Vad har de gamla gjort för ont mot MP, egentligen?

Bodström får smaka på sin egen medicin

2010-08-23T12:42:00.003+02:00

Thomas Bodström (S) vill drogtesta barn i skolan. Drogtesterna ska på pappret vara frivilliga, men självklart upplevs det inte så av skolbarnen eftersom man misstänkliggörs om man säger nej till att testa sig. Dessa drogtester har även förespråkats av nuvarande justitieminister Beatrice Ask (M), vilket vi i Liberati kritiserat kraftigt. (Joina gärna vår facebokgrupp mot Ask och drogtesterna.)

Så Sveriges Radio bestämde sig för att fråga Ask och Bodström om de själva kunde tänka sig att drogtesta sig – här och nu. Ask gjorde det och klarade sig, men Bodström sa först ja, för att sedan backa när de berättade vilka substanser de skulle ta prover för.

Detta behöver inte betyda att Thomas Bodström är en knarkare som satt påverkad på jobbet. Han kanske tar någon helt legitim medicin, t ex antidepressiva, som innehåller någon av dessa substanser, men som han inte känner för att dela med sig av inför hela svenska folket. Och i så fall har vi ännu en gång spräckt argumentet att ”den som har rent mjöl i påsen har inget att frukta”.

Bodströms officiella förklaring är att han upplevde det som integritetskränkande att behöva kissa framför en främmande person, och att han – håll i er – inte var medveten om att det är sådana drogtester debatten handlar om.

Om en riktig polis hade bett om ett drogtest mitt ute på gatan, och Bodström hade reagerat likadant som han gjorde nu, hade polisen haft befogenhet att ta med honom till stationen, beslagta hans ägodelar och tvinga honom till att kissa i provbägaren. Polisen hade bara behövt hävda att Bodström ”såg påverkad ut” vid tillfället, t ex lite svettig i pannan, och ingen hade kunnat bevisa motsatsen. Är det en rimlig maktbefogenhet? Skyddar det medborgaren från övergrepp?

Nåväl, nu vet Thomas Bodström i alla fall hur det känns att vara i den mottagande änden av en integritetskränkning. Jag hoppas att han har lärt sig något av det. Det finns ju en risk (om än krympande) att de rödgröna vinner valet och att Bodström får bli justitieminister igen.

Media som skriver om detta: Sydsvenskan, ÖP, Aftonbladet, Maktkamp24, GP, VästerviksTidningen.

Bloggar: Annika Beijbom, Medborgarperspektiv.

Björn A-Ö: Ordning i skolan

2010-08-23T00:03:00.003+02:00

Folkpartiet liberalerna pratar ofta om vikten av ordning och reda - inte bara i statsfinanserna, utan även i skolan. Det gör vi för att det helt enkelt är en arbetsmiljöfråga. Hur många vuxna skulle acceptera en arbetsplats med det stök som många barn runtom i Sverige dagligen tvingas gå till?

Jag är övertygad om att det är de svagaste barnen, de som mest behöver en god utbildning, som far mest illa om det råder kaos på lektionen. Lösningen handlar mycket om att ge lärarna mer befogenheter, men det ska vara rätt befogenheter.

Förbud mot kepsar har Folkpartiet aldrig föreslagit – det är nog en (S)-fabricerad myt. Däremot bör läraren få kunna beslagta störande föremål, t ex mobiltelefoner, om elever inte klarar av att hantera dem med ansvar. Ordningsomdömen bör kunna få lämnas till föräldrarna.

Däremot spelar det för mig ingen roll om lektionerna bedrivs enligt traditionell katederundervisning, eller om man ska göra en utflykt ute i det fria, eller föra diskussion kring ett runt bord. Sånt kan lärarna, rektorerna och eleverna själva få utforma så som de tycker blir bäst.

En bra lärare klarar balansgången att vara en auktoritet, utan att behöva vara auktoritär.

Björn A-Ö: Narkotika och andra droger

2010-08-23T00:02:00.001+02:00

Jag avskyr droger. Eller rättare sagt: jag avskyr det missbruk som droger försätter människor i. En människa som fastnar i missbruk är inte fri.

Olika droger är påverkar förstås folk olika. Den drog som utmärker sig för att göra många människor våldsamma och få dem att göra saker som de ångrar resten av livet är alkohol, vilket paradoxalt nog är just den drog som samhället accepterar och absolut inte vill förbjuda. ”För det är ju en del av vår kultuuur.”

(Jovars. Andra delar av ”vår kultur” har varit att bränna kvinnor på bål, att en del ska vara undersåtar till andra beroende på vilken familj de fötts in i och att stöta ut människor från samhället för att de har haft sex före äktenskapet. Om vi nu tycker att det finns ett egenvärde i att bevara gamla strukturer, det vill säga.)

Samtidigt kan jag inte blunda för att de flesta människor kan hantera sitt drickande. Och jag ska nog vara glad att vi inte försöker förbjuda alkoholen som i USA på 1920-talet. Ett förbud av saker som folk ville ha ledde bara till att alkoholförsäljningen flyttade under jorden till den organiserade brottsligheten och att människor började se polisen som sina fiender. Frånvaron av öppen marknad ledde till höga priser (gissa hur man får reglera en skuld till maffian) och att det blev svårare för samhället att se och nå ut till de som fastnade i beroende. Den som inte kunde klara sig utan sin dagliga sup fick börja stjäla själv för att ha råd att betala Al Capone.

Beskrivningen ovan är inte helt olik narkotikapolitiken i Sverige idag. Fokus ligger på att straffa missbrukare, inte på att hjälpa dem. Jag tycker att en vettig narkotikapolitk – drogpolitik på det hela taget – måste syfta till att minska missbruket och skadorna av missbruket. Inte bara på pappret, utan i verkligheten.

Om det ska ske genom piskor eller genom morötter låter jag vara osagt. I Portugal ändrade man linje från stenhård kriminalisering till total avkriminalisering av bruk och innehav av droger, och under de kommande tio åren gick de från att ha ett av Europas tyngsta drogproblem till raka motsatsen. Den organiserade brottsligheten förlorade sin största mjölkko. Jag vet inte om den modellen är helt överförbar till Sverige. Men lagstiftarna har ett ansvar gentemot samhällets utslagna att fokusera på deras verklighet, inte på att stifta PK-lagar för inbördes beundran.

Vi måste istället satsa på förebyggande och vårdande arbete. Det måste vara lätt för den missbrukare som blivit medveten om sitt eget problem, att få hjälp. Att få kontakt med sociala myndigheter utan att riskera fängelse eller uthängning. Sprutbytesprogram, som Liberati har skrivit mycket om och som bland annat Folkpartiet här i länet har tagit upp och debatterat om, är ett steg på vägen. Men vi måste bli ännu bättre och fokusera på resultat, utan skygglappar!

Björn A-Ö: Medborgarskap

2010-08-23T00:01:00.001+02:00

Medborgarskap är när du hör till ett land helt och hållet. Du åtnjuter fulla rättigheter och skyldigheter i landet. Medborgarskap är något stort. Därför får begreppet inte urvattnas.

2002 fick Folkpartiet mycket uppmärksamhet för ett (då) undanskymt krav i sitt integrationspolitiska program: att kräva kunskaper i det svenska språket för att få bli svensk medborgare. Många gillade detta förslag, även om en del ansåg att det var ytterst oliberalt.

Jag tyckte faktiskt inte att det var ett så tokigt förslag. Många utspel genom årens lopp har fått mig att ilskna till över mitt parti, men inte detta. Jag kan förstå kritiken på ett principiellt plan, men till och med jag kan vara pragmatisk ibland. Och verkligheten är ju den att det svenska språket är en stor del av samhället – vi hänger upp oss på språkkunskaper mer än man gör i andra länder, tyvärr.

Och man får skilja på medborgarskap och ”bara” invandring. Du kan flytta till Sverige och leva hela ditt liv här, jobba och betala skatt. Och prata vilket språk du vill. Men om du ska ansöka om medborgarskap och börja rösta i riksdagsvalen, så tycker Folkpartiet att du ska kunna svenska hjälpligt.

(En inkonsekvens, som vi dock måste åtgärda, är att svenskan inte är ett officiellt erkänt språk i Sverige!)

Vi vill även erbjuda en medborgarskapskurs, så att alla är på det klara med att Sverige har lite ovanliga lagar som t ex att vi inte får aga barn. Bättre att de invandrade föräldrarna får veta det i förväg, istället för när socialen kommer och tvångsomhändertar barnen. Det är lika aktuellt oavsett om familjen kommer ifrån Amerika, Turkiet, Iran eller Frankrike.

Principiellt så har jag alltså inget emot att man ställer upp krav för att få ett medborgarskap som man inte hade från födseln. Men när man väl har fått medborgarskapet, så får staten aldrig någonsin dra tillbaka det. Därför blir jag så upprörd när Sverigedemokraterna vill kunna dra tillbaka medborgarskap för utrikes födda. Då har man inte fattat hur viktigt ett medborgarskap är. Med medborgarskapet följer en absolut rättighet att få stanna kvar i landet. Man får inte bli utvisad till främmande makt. Medborgarskapets status får inte urvattnas!

Nyamko Sabuni är i Kalmar

2010-08-19T11:49:00.005+02:00

Idag är integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni (FP) i Nybro och Kalmar och signerar sin nya bok om hur vi inte har råd att misslyckas med integrationspolitiken. Jag tycker att hon har gjort ett mycket bra arbete för att förbättra jämställdheten och integrationen, även om få tycks vara medvetna om det. Om en stund ska jag och andra folkpartister möta henne på Kvarnholmen.

Ikväll kl 17:00 finns tillfälle att träffa henne igen, på scenen i Kalmar stadspark där hon kommer att prata om detta. Alla allianspartier kommer att vara med och bidra till innehållet, så det blir något för alla. Missa inte utfrågningen av vår ungdomskandidat Bawar Ismail, till exempel! Musik från Stage4you.

Välkommna!

Alliansen går framåt i länet!

2010-08-19T10:25:00.004+02:00

Med en månad kvar till valet har tidningen Barometern låtit Sifo göra en opinionsundersökning av väljarnas partisympatier – inom Kalmar län! Det är ovanligt att få ta del av en lokal undersökning med så stort urval. Resultatet är både glädjande och inte.

Glädjande är att förtroendet för de röda partierna sjunker, särskilt för socialdemokraterna som ser ut att förlora ett riksdagsmandat. Detta plockas istället upp av moderaterna, som går kraftigt framåt.
Mindre glädjande är att Miljöpartiet går framåt, enligt min uppfattning oförtjänt då det enda de gjort är att ”ha Maria Wetterstrand som språkrör”, vilken tycks räcka för att slippa någon tyngre journalistisk granskning trots hyckleri, lurendrejeri och religiös ideologi.
Folkpartiet står på samma nivå som i valresultatet 2006, vilket är för lågt för att ge en riksdagsplats och det kan ju påverka mig personligen. Men å andra sidan så finns det en trend som visar att Folkpartiet går framåt i hela riket just nu, så vi kan mycket väl få ett högre valresultat om en månad. Det kommer jag att fortsätta kämpa för, för vi behöver verkligen en bättre skola, fri rörlighet och friare arbetsmarknad för ungdomar!

Hitta mig på Valpejl.se - en bättre valkompass

2010-08-18T11:36:00.006+02:00

Det är ingen hemlighet att jag inte varit förtjust i årets valkompass, som flera dagstidningar erbjuder. Statsvetaren Henrik Oscarsson har författat en kritik mot partitest, som går in mer på djupet och som helt motsvarar det som jag har känt i maggropen.

Kortfattat kan man säga att dessa partitester ger en mycket ytlig bild av partierna, eftersom de fokuserar enbart på vart man landat i för lösningar, men intet om hur man har resonerat sig fram till dessa ståndpunkter. Och utan förståelse för resonemangen, ideologin, är det mycket svårt att veta hur partiet man röstar på kommer att förhålla sig till alla andra frågor som kan dyka upp under fyra år i riksdagen. En kompass ska som sagt peka ut riktning, inte position.

Men om vi nu ändå ska ha en valkompass, så finns det nu ett mycket bättre alternativ. Valpejl.se är ett mycket ambitiöst projekt där alla riksdagskandidater i landet har fått ta ställning i 50 frågor. Genom att själv göra detta test kan du få veta vilka kandidater som matchar dig bäst, i just din valkrets.

Detta är mycket mer rättvisande än valkompassen, där några statsvetare agerat domare och gjort mer eller mindre lyckade sammanfattningar av vad varje parti tycker. På valpejl får du jämföra din åsikt med den enskilde kandidatens. Inga mellanhänder. Ur demokratisk synvinkel så är detta en historisk revolution för väljarnas möjlighet att välja rätt kandidat!

Det är bara att gratulera SVT och Sveriges Radio för en mycket bra satsning. Jag gjorde själv testet efter några veckor, och mycket riktigt, jag liknar mest mig själv bland alla kandidater i Kalmar län, till 92 %. (Vissa variationer sker alltid när man gör testet; tycker man att X är ”bra” eller ”mycket bra” osv.) Bland de rödgröna som ligger allra längst ifrån mig hittar vi inte helt oväntat Kaj Raving (V) och Jimmy Svensson (MP).

SMS-biljett på bussen - FP gör skillnad

2010-08-18T11:15:00.004+02:00

Jag kan ta en positiv nyhet om KLT också, så det inte bara blir negativt. KLT ska sluta med kontanthanteringen på bussarna, vilket minskar risken för rån och ger större trygghet för både chaufförer och resenärer. Bland annat ska du kunna betala med SMS-biljett, så som du gör i många andra städer.

Detta är helt i linje med den motion som vi i Folkpartiet liberalerna i Kalmar lämnade in för några år sedan. Det är bara att konstatera att vi driver på utvecklingen, fastän vi som opposition motarbetas av det rödgröna styret. Tänk då vad mycket gott vi skulle kunna åstadkomma om vi fick sitta i majoritet!

En sak som vi dock måste bevaka är att det fortfarande finns möjlighet att köpa biljetter kontant, även om det kanske inte sker på själva bussen. Man måste kunna få resa utan att ens resmönster blir kartlagda av staten eller kommunen. Även nyanlända invandrare, som kanske inte har fått något ID-kort eller personnummer än, måste kunna få resa.

Gräddfil för vissa

2010-08-18T10:38:00.006+02:00

På KLT:s bussar spelas reklamfilmer, men vi politiska partier är portförbjudna att annonsera där. Vilket är trist, för jag känner själv att jag målgrupperna för flera av mina valfrågor är svåra att nå i någon annan media. Jag hade gärna betalat för att få annonsera där.

Socialdemokraterna har dock kommit runt detta förbud genom sitt alltid lojala ombud LO, som ogenerat sänder reklamfilmer med en av socialdemokraternas främsta slogans och vallöften, ”Heltid är en rättighet, deltid en möjlighet”. Detta har min vän Sebastian Hallén tidigare rapporterat om, vilket nu har uppmärksammats i dagens Barometern.

Det som KLT borde göra här är att häva förbudet mot enskilda avsändare. Om en reklamfilm ska nekas visning så ska det vara på grund av något fel med innehållet, inte att avsändaren råkar vara ett politiskt parti.

Om vi bortser ifrån att just Socialdemokraterna alltid tycks få en gräddfil i mediebruset, och ser till det sakpolitiska budskapet, så kan vi återigen konstatera att vallöftet helt saknar verklighetsförankring och skulle innebära dödsstöten för många småföretag om det någonsin genomfördes, med ökad arbetslöshet som följd.

För oss som inte har ingått någon pakt med mäktiga intresseorganisationer, är det bara att fortsätta det dagliga kneget med att knacka dörrar, dela ut flygblad och träffa folk. Det kräver mer arbete. Men å andra sidan kan vi utforma vår politik utifrån vad vi anser är bäst för den enskilde människan, utan att behöva anpassa oss efter intresseorganisationernas krav.

(Det är för övrigt därför som mina föregångare för länge sedan valde just namnet Folkpartiet; för att vi inte var fackets parti, eller näringslivets parti, eller storböndernas parti, utan folkets parti.)

Björn A-Ö: Lärlingar

2010-08-18T00:01:00.003+02:00

1. Lärlingsutbildningar låter praktiskt lagda ungdomar varva sin gymnasieutbildning med praktik på en arbetsplats. Det ger erfarenheter och kontaktnät som ökar chanserna till jobb efter examen. Alla ungdomar passar inte in den renodlade akademiker-mallen, och det ska de inte behöva göra heller.

Sedan 2008 har Folkpartiet i alliansregeringen infört lärlingsutbildningar på försök. Det har blivit populärare än väntat, många skolor har ansökt och ca 8000 elever har nu lärlingsplatser. Här i Kalmarregionen hittar vi flera av dem på Kalmars Praktiska Gymnasium som framtida mekaniker, hundskötare, elektriker eller äldrevårdare. Även Kalmarsunds gymnasieförbund erbjuder flera lärlingsplatser.

En viktig orsak till att Sverige länge har haft högre ungdomsarbetslöshet än många andra jämförbara länder, är att vi inte har haft något ordentligt lärlingssystem. När socialdemokraterna styrde så fanns det en konstig ambition att alla ungdomar måste bli akademiker, vare sig de ville eller inte. Men samhället behöver faktiskt inte bara akademiker, utan även folk som kan jobba med händerna.

Varför ansågs inte fysiskt arbete ”tillräckligt fint” av de som trots allt kallade sig för arbetarparti? Det röda försöket att stöpa alla i samma form ledde istället till att många skoltrötta elever inte pallade trycket utan hoppade av gymnasiet. De fick gå ut i vuxenlivet utan vare sig utbildning eller jobberfarenhet.

Med lärlingsutbildningar blir det nu tvärtom – ungdomarna får gå ut i vuxenlivet med utbildning OCH jobberfarenhet. Alla blir inte högskolebehöriga, men fler går färdigt en utbildning och får sedan jobb. Det ger ungdomar verkliga livschanser. Därför vill jag verka i riksdagen för att försöket med lärlingsutbildningar ska bli permanent!

2. Men möjligheten att komma in på arbetsmarknaden som lärling måste även vara öppen för de som redan har gått ut gymnasiet. Därför behövs även lärlingsjobb. De rödgröna försöker nu påstå att Folkpartiet vill ”halvera lönen för de unga”, men det är inte sant.

Lärlingsjobb innebär förvisso en lägre lön i början, medan man fortfarande skaffar sig färdigheter. Och det tycker jag är helt rimligt. Men det innebär inte en halvering av lönen, för alternativet till lärlingsjobbet är inte ett fullbetalt jobb, utan alternativet är att den unge förblir arbetslös och får gå på socialbidrag. Och det är inget lyxliv, det.

Även LO har varit mycket positiva till Folkpartiets förslag om lärlingsjobb. Det vill säga, innan valfebern tog över och LO började kampanja för socialdemokratisk valseger istället för arbetarnas bästa…

Sverige har internationellt sett mycket höga ingångslöner, vilket även innebär höga trösklar. Det är ett problem att unga ständigt väljs bort på arbetsmarknaden, eftersom de kostar ungefär lika mycket som en 40-åring men inte har någon yrkeserfarenhet att konkurrera med. Lärlingsjobb jämnar ut denna klyfta och ger unga en chans.

Björn A-Ö: Jämställdhet och Konkurrens

2010-08-17T22:38:00.005+02:00

Från den dag vi föds så behandlas män och kvinnor (och de som är både och eller varken eller) olika, och det är för det mesta kvinnorna som drar det kortaste strået. Det är inte OK. Vi föses in i olika roller som begränsar vår utveckling som individer.

Individens frihet är utgångspunkten för en liberal, så att se detta hämmande mönster och vilja bryta det är för mig en självklarhet.

Man kan göra hur många saker som helst för att förbättra jämställdheten och ändå bara skrapa på ytan. Vi måste stoppa vänsterns destruktiva kvotering, försvara RUT-avdraget, säga nej till ett omöjligt kvinnoideal och på olika sätt utmana könsroller. I höstas var jag med och tog fram en jämställdhetsplattform för Folkpartiet liberalerna i Kalmar län. Där föreslår vi bland annat:

Jämställdhetsplaner, som inte bara blir hyllvärmare, redan i förskolan eller ännu tidigare.
Vård ska erbjudas till kvinnor och män på lika villkor. (Så sker inte idag.)
Mer flexibel arbetstid för den som är anställd av kommun eller landsting.
Familjecentraler där även pappan får vara delaktiga under graviditet, födsel och ett barns uppväxt.
Fler och billigare mammografiundersökningar.
Rättvis fördelning av bidrag till föreningslivet mellan traditionella ”pojk”- och ”flick”-verksamheter.
Bättre stöd till de som vårdar anhöriga i hemmet - en ansvar som oftast kvinnor får axla.
Satsning i skolan på att utveckla entreprenörskap.
Stöd till både mansjourer och kvinnojourer.

Men jag ska ägna särskild uppmärksamhet åt det som jag tror är den allra viktigaste åtgärden för att på lång sikt ge kvinnor mer makt över sina liv, nämligen genom att ge dem mer makt i yrkeslivet:

Öppna upp den offentliga sektorn för konkurrens.

De yrken som domineras av kvinnor ligger inom vård, skola och omsorg – med andra ord områden där vänsterpolitiker vill ha ensamrätt på att vara arbetsgivare. Många kvinnor har lägre lön än män, just för att löneutvecklingen i den offentliga sektorn är sämre än i den privata sektorn.

Detta tror jag inte är en slump. Om du inte har någon annan arbetsgivare som du kan byta till, har du som anställd en sämre förhandlingsposition när löner och arbetsvillkor ska förhandlas. Det blir inte bättre om facket, som du betalat för att förhandla åt dig, använder dina pengar till att öppet visa sin lojalitet för den politiska vänster (och ingen annan) som du försöker förhandla mot.

Lösningen på denna röda sörja heter valfrihet och konkurrensutsättning. Privata vårdcentraler, apotek, vårdkooperativ, friskolor. Där sköterskorna eller lärarna kan få vara sina egna chefer, lösa problemen på det sätt som de finner bäst, men som de kanske aldrig fick frihet till när de lydde under en detaljreglerad jätteorganisation med politiker i toppen.

I den liberalt styrda kommunen eller landstinget finns politikerna fortfarande med på ett hörn som arbetsgivare. Men den stora skillnaden här är att vi har tillåtit alternativen att etablera sig, att tävla om att ge den bästa vården, omsorgen eller utbildningen. De som stannar kvar hos den offentliga huvudmannen är de som själva har valt det för att de gillar det. Inte för att de inte haft något annat val, utan för att vi har förtjänat förtroendet.

Liberala arbetsgivare vågar alltså bli jämförda med andra. Det gör inte de rödgröna. När de rödgröna ropar ”vinst, så fult!” eller ljuger ihop ”nu får bara de rika utbildning!” så är de i själva verket bara rädda att förlora ensamrätten att vara arbetsgivare – att folk ska få se att det går att lösa saker mycket bättre än politikerna själva gjort det.

Men själv ser jag fram emot det. Våra största framgångar i välfärden ligger framför oss. Det är inte jag som kommer att komma med de revolutionerande lösningarna. Men bland tusen läkare och vårdbiträden, som startar egna praktiker och tillåts växa, bland dessa kommer de nya idéerna att kläckas som för samhället in i framtiden.

Tillbaka efter ett uppehåll

2010-08-17T22:34:00.002+02:00

Jag har halkat efter med presenterandet av mina ståndpunkter A till Ö. Idag borde jag vara på minst N, men jag är bara på I. Det är i och för sig inte så konstigt, för jag tillbringar en stor del av min fritid med att springa omkring och knacka dörr hos väljare. Det tar tid, men det är härligt att få träffa folk och få höra deras tankar, både ris och ros!

Så för första gången under mina år som bloggare så ber jag om ursäkt för att jag inte bloggat på länge. För att kompensera, tänker jag presentera två åsikter om dagen tills jag kommit ikapp.

Tre riktigt korkade utspel

2010-08-13T01:52:00.004+02:00

...refererade av tre riktigt smarta personer:

Sakine Madon (på Facebook):
SD vill "skärpa beredskapen under ramadan". men URSÄKTA?!
(meanwhile är ramadanfirare upptagna med att sköta sig extra och skicka pengar till fattiga.)
Maria Eriksson:
1997 kom Kommunismens svarta bok skriven om en ideologi som enligt bokens uppskattning tagit närmare 100 miljoner människors liv.
Hösten 2010 utkommer antologin Högerns svarta bok, av bl a Ali Esbati och Åsa Linderborg, skriven om en regering som har - förändrat reglerna i sjukförsäkringen?
Allvarligt, kom igen.
Per Pettersson, den lila liberalen:
I söndags klargjorde Lars Ohly i sitt tal i Gnesta att skattepengar inte ska gå till vinster i friskolan. Idag kräver vänsterpartiet och ung vänster i Stockholm att stadens med hjälp av skattepengar ska garantera att småföretag i förortcentrum kan fortsätta gå med vinst, så att de inte tvingas att stänga ner.

Björn A-Ö: Integration

2010-08-11T00:01:00.000+02:00

När jag var liten så var det vanligare att invandrare hade jobb än att svenskfödda hade det. Idag är det tvärtom. Men det är inte människorna som har förändrats; det är politiken. Socialdemokraterna införde en bidragspolitik som passiviserade och bröt ned många människor psykiskt. Man mår inte bra av att inte få göra rätt för sig. (Fast å andra sidan är bidragsberoende människor mer benägna att rösta på det parti som lovar mest bidrag, så det var kanske en vinstaffär för sossarna.) Vi måste hitta tillbaka till den sunda arbetslinjen som låter våra nya invånare snabbt bli en aktiv del av samhället.

Etableringslotsar som ger jobb. Arvet efter Mona Sahlin (S) som integrationsminister är förkräckande. Mediantiden innan en nyanländ invandrare fick sin första kontakt med arbetsmarknaden var sju år; fem för män, nio för kvinnor(!)All erfarenhet visar att det första året i ett nytt land är avgörande för hur väl man kommer att bli delaktig i samhället. Sedan Nyamko Sabuni (FP) blev ny integrationsminister har hon lagt om politiken totalt. Från den första december i år kommer arbetsförmedlingen att påbörja ett nytt system med etableringslotsar. Nyanlända människor ska från dag ett kunna välja bland fristående lotsar som hjälper dem in på arbetsmaknaden. Lotsen kan vara en handläggare eller ett privat företag. Arbetsförmedlingens chef gör vågen över denna omläggning och säger att ”detta är uppdraget jag har väntat på i tio år!”Men den svenska vänstern vill alltid motarbeta reformer som innefattar privata bolag, så reformen riskerar att rivas upp om de rödgröna vinner valet.
Förbättra SFI-utbildningen. Människor är olika - de kan inte bara klumpas ihop i samma klassrum. Den som ”fastnar” i SFI år efter år ska kunna byta till en annan utbildningsform, t ex folkhögskola.
Satsa på yrkes-SFI. Med yrkes-SFI får man öva jobbet på en arbetsplats. Goda språkkunskaper är viktigt för att komma in i det svenska samhället. Det är inget jag är glad över, men man måste gilla läget.
Skydda den fria arbetskraftsinvandringen från (S) och (V). När de röda stängde gränserna på 70-talet så var det bara asylsökande som fortfarande fick komma hit. Det skapade en attityd att invandrare alltid är offer, som måste tas om hand. Men nu när alliansen öppnat för arbetskraftsinvandring igen så börjar attityderna att svänga.

Björn A-Ö: HBT-frågor

2010-08-10T00:01:00.001+02:00

Alla människor ska ha lika rättigheter, oavsett vilket kön man har mellan benen eller i hjärtat. As simple as that. Förra gången vi hade borgerlig regering fick vi parterskapslagen, och under den här alliansregeringens tid har vi fått samkönade äktenskap och en namnlag som låter Jan-Olov byta namn till Madeleine. Det är bra!!

Jag stödjer även samkönade pars rätt att adoptera, surrogatmödraskap, insemination av lesbiska kvinnor och att det offentliga måste bli bättre på att bemöta människor på ett HBT-medvetet sätt. Öppenhet måste ersätta stigmatisering.

HBT-frågor har länge legat mig varmt om hjärtat. Jag finner det helt enkelt så hemskt att vissa människor ska bemötas med fördomar och hat, bara på grund av vem de älskar. En människa som vågar älska gör sig sårbar, ger sig hän åt det vackraste vi mänskliga varelser kan vara. Att attackera någon som blottat sitt hjärta är oacceptabelt.

T:et i HBT må stå för transpersoner, men jag vill ändå nämna en sak om transsexuella här, eftersom de flesta ändå blandar ihop dessa begrepp. (Och för att jag vill spara bokstaven T till något annat. ;) Jag tänker på de tvångssteriliseringar som vår svenska stat genomför på alla som vill byta kön. Eller vill och vill – för de människor som väljer att genomgå denna djupa förvandling känns det nog mer som ett måste för att över huvud taget kunna överleva. Men då har vi en lag som säger att man måste gå med på att bli steriliserad, bara på pin kiv. För det vore ju så krångligt om man fick ett barn och inte var på ”rätt” sida av förlossningsbordet när barnet kom.

Min vän Amanda Brihed har under sommaren modigt drivit en kamp mot denna iskalla lagstiftning. Jag är så oerhört stolt att Folkpartiet liberalerna därefter lovat att riva upp lagen om tvångssteriliseringar. Och en månad senare på pridefestivalen har i princip alla partier ställt upp på detta. Det går att göra skillnad.

Björn A-Ö: Grön skatteväxling

2010-08-09T13:01:00.002+02:00

Jag vill, till skillnad från till exempel Miljöpartiet, ha grön skatteväxling.

Grön skatteväxling bygger på två bra principer:

Sänk skatten på miljövänliga saker. (Sänkt skatt är ju alltid trevligt.)
Höj skatten på miljöfarliga saker så att miljöförstöringen minskar.

Den springande punkten är det där sista – så att miljöförstöringen minskar. Om allting bara är rättvist prissatt, så löser den fria marknaden resten. Om det blir dyrt att smutsa ned, så blir det lönsammare att hitta nya, rena lösningar som är bättre för alla.

Det här är ett av de få tillfällen då politiken måste hjälpa marknaden på traven, eftersom det är svårt (förbannat svårt!) att rättvist sätta en prislapp på varje viss miljöpåverkan. Men ju närmare man kommer den rätta prislappen, desto snabbare löser marknaden (människorna) problemen. Att internalisera de externa kostnaderna, som detta kallas på fikonspråk, är liberal baskost.

Miljöpartiet däremot, pratar gärna om grön skatteväxling. Men när det kommer till kritan förespråkar de istället röd skattehöjning. I de rödgrönas budget höjer de miljöskatterna, men inte med beräkningen att det ska minska miljöförstöringen. Nej, de räknar kallt med att vi kommer att spy ut lika mycket gifter och föroreningar som innan. Vi kommer bara att betala mer för det.

Bensinskatten är ett exempel. När den blir högre så minskar folk på bilåkandet, för det blir för dyrt. Men när skatten nått en viss nivå, så kan inte folk kompensera längre. Många som bor t ex i glesbygden i Kalmar län måste ha bilen för att klara sig. Så de biter ihop och pröjsar. Då blir skattehöjningen bara ett sätt för politikerna att håva in mer pengar, medan folket blir fattigare. Den cyniska hållningen har Maria Wetterstrand, Mona Sahlin och Lars Ohly intagit.

Läs gärna mer om Folkpartiets syn på grön skatteväxling.

Björn A-Ö: Frihandel & Globalisering

2010-08-08T09:03:00.000+02:00

(Se vilken fin övergång jag gör mellan F och G! ;)

Handel ger fred. Inte bara tillväxt och högre levnadsstandard, utan fred. Helt enkelt därför att handel är en form av vänskap. Två parter träffas frivilligt och gör ett utbyte som båda tycker sig vinna på.

Man startar inte krig mot sin handelspartner, för det är helt enkelt dåligt för affärerna. Därför krigar inte länder som har fria ekonomier med varandra. Med ekonomisk tillväxt får folk mindre anledning att avundas sina grannars resurser. Människor i diktaturer får se att en annan värld är möjlig och börjar ställa krav på demokratiska reformer. Och när utbyten sker mellan olika kulturer skapas tolerans inför olikheter.

Men när socialister och kommunister inför tullar och andra handelshinder, så reser de murar mellan människor. Fokus läggs på att alla själviskt ska skydda sin egen lilla marknad från omvärldens konkurrens. Möten, som skulle ha skapat bryggor mellan människor och kulturer, som skulle ha lett till nya innovationer för allas gagn, blir aldrig av.

Detta är ytterligare en aspekt av den fria rörlighet som jag förespråkar, bland annat genom arbetskraftsinvandring. Fria människor hittar lösningar, helt enkelt. Folkpartiet liberalerna var första parti i Sverige med att förespråka medlemskap i frihandelsprojektet EG, som sedan blev EU. Vi följde inte opinionen, utan vi skapade den.

Idag betraktas gemen man de friheter som EU gett oss som självklarheter, även om vänsterpartierna försöker begränsa vår frihet. De försökte reglera och politisera finansmarknaderna när den ekonomiska krisen hade orsakats av just sånt. De försöker stoppa den fria arbetskraftsinvandringen.

Men visionen om fri rörlighet är här för att stanna, och den ska inte bara begränsas till människor, utan till allt som människor producerar – idéer, varor, tjänster och kapital. Och vi ska verka för friare handel utanför EU också. De globala vänskapsbanden ska växa och bli fler, så att fattigdom, diktatur och krig utrotas. Det vill jag jobba för som riksdagsledamot. Globalisation is good!

Björn A-Ö: Friskolor

2010-08-07T12:44:00.003+02:00

(Trodde ni att ni skulle få något på bokstaven G idag? Sorry, men det finns så många viktiga saker som börjar på F – allt som handlar om frihet, juh! – så jag vill dröja mig kvar här ett tag.)

1. En skola är inte automatiskt bättre bara för att den är en friskola. Men konkurrensen mellan friskolor och kommunala skolor leder till bättre skola för alla. Detta konstaterade Skolverket i en rapport för några år sedan, till socialdemokraternas och vänsterns förtret.

De röda partierna behandlar ofta friskolor fördomsfullt och styvmoderligt. Vänsterpartiet driver rentav hetskampanjer mot dem, innan de ens hunnit slå upp portarna! När jag suttit i Kalmars Barn- och ungdomsnämnd, och vi fått tillfälle att yttra oss över nya skolor som ansökt om att få starta friskola, så har de rödgröna oftast försökt att säga nej till friskolan på förhand (vilket är ungefär som om H&M skulle få säga nej till att Kappahl öppnar butik tvärs över gatan). Men jag menar att det är inte vi politiker som ska bestämma om en skola får finnas. Det beslutet ska fattas av de föräldrar vars barn det berör.

I mitt drömsamälle kan det nämligen finnas såväl noll som hundra procent friskolor. Det viktiga är att folk själva har fått välja fram kompotten. Den skola som ingen väljer måste antingen bli bättre eller lägga ner och hitta på något annat att göra. Det är det som gör att marknader fungerar så bra.

2. Friskolor och kommunala skolor ska hanteras likvärdigt. Det är viktigt att den skolpeng som följer med eleven är gemensamt skattefinansierad och att den justeras uppåt för barn i behov av särskilt stöd. Ingen skola ska kunna säga nej till en elev med motiveringen "du kostar för mycket", vilket tyvärr Kalmar kommun inte tycks ha fattat.

3. Skolor ska kunna ha olika pedagogiska inriktningar och inte behöva vara rädda för att tänka nytt. Det viktiga ska vara att de följer skollagen och läroplanen så att eleven uppnår kunskapsmålen.

Här tycker jag att utbildningsminister Jan Björklund (FP) går lite för långt i sin likriktning av all skola. Tidigare i år har vi kunnat läsa om hur t ex Waldorf-skolor inte passar in i den allt striktare mallen, där alla elever ska göra nationella prov i årskurs 3 och ha uppnått vissa mål. Med Waldorf-padagogik når man inte alltid målen i just den ordningen. Björklunds syfte är förstås att ingen elevs utveckling ska hamna på efterkälken utan att det upptäcks, men lagstiftningen måste kunna vara mer flexibel inför olika utbildningsformer! Liberal politik bejakar olikheter!

4. Jag är även negativ till att regeringen missgynnar fristående gymnasieskolor genom att skära ned på deras anslag till administrationskostnader. Nu för tiden får de bara ett schablonbelopp på 3 % av budgeten. Även om kommunens kostnader för sina egna skolors administration ofta är dubbelt så mycket – i Kalmar är det bortåt 7 %. Utredningen bakom denna lagändring är bristfällig och måste göras om.

Läs mer:

Folkpartiet liberalernas åsikter om friskolor

Björn A-Ö: FRA-lagen (eller "dagen då jag insåg att jag behövdes i riksdagen")

2010-08-06T00:01:00.000+02:00

I valet 2006 ville jag inte kandidera till riksdagen. Jag tyckte att mitt parti hade tillräckligt kloka män och kvinnor där redan som kunde fatta kloka beslut.

Sedan kom FRA-omröstningen.

Jag minns fortfarande den mardrömslika känslan av overklighet som blev allt starkare framåt lunchtid den 18 juni 2008, då voteringen i riksdagen skulle hållas. Veckorna innan hade jag fått med mig FP-länsförbundets ordföranden på en debattartikel som kritiserade lagen. Jag hade även sett till att Folkpartiet liberalerna i Kalmar län gjort ett gemensamt upprop till riksdagsgruppen att inte rösta ja till lagen. Andra länsförbund, som representerande mer än hälften av hela FP-Sverige, hade gjort liknande upprop. Inte ett enda länsförbund hade tagit FRA-lagen i försvar.

Men det spelade ingen roll. Ändå blev det allt tydligare att lagen höll på att klubbas igenom ändå. ”Nu förlorar borgerligheten sin själ”, tänkte jag, när allianspolitikerna struntade i sina partiprogram, spelade Socialdemokraterna rakt i händerna och införde deras FRA-lag åt dem, medan Mona Sahlin (S) kunde ”oppositionera” framför media och låtsas vara emot massövervakningen.

(Senare, när tevekamerorna hade stängts av och nytt beslut skulle tas 2009, skulle Socialdemokraterna och Vänsterpartiet komma att visa sina sanna färger, då de reserverade sig mot beslutet, men inte för att de ville få stopp på övervakningen, utan för att de ville att fler organisationer skulle få utnyttja FRA:s spaning.)

Jag ska inte gå in på vad FRA-lagen handlar om, för om du läser det här så är du sannolikt redan insatt i frågan. Men det var i alla fall här som jag insåg att såna som jag behövs i riksdagen. Det behövs folk som inte ser politiken som en karriär eller försörjning, utan som kan fatta beslut efter sin egen övertygelse, oavsett hur hårt regeringspiskorna må vina. Som alltid är redo att ta det där beslutet som ödelägger ens framtid som politiker (men som är RÄTT beslut) och sen gå hem till sitt vanliga jobb igen.

Därför vill jag bli en självständig riksdagsledamot, vald av folket istället för av partiet, och därför springer jag nu omkring i länet och ber människor om förtroendet att kryssa mig.

Avslutningsvis så ska jag bara samanfatta vad jag har gjort för att göra motstånd mot FRA-lagen:

Deltog redan 2007 i Liberala ungdomsförbundets kampanj mot övervakning.
Kritiserade FRA-lagen i Folkpartiets samråd om integritetsfrågor 2008, och tipsade alla möjliga vänner utanför partiet om detta samråd.
Fick med mig länets FP-höjdare på en debattartikel om att stoppa FRA-lagen, i flera av länets största lokaltidningar.
Fick med mig länsförbundet på ett upprop om detsamma.
Ställde flera riksdagsledamöter till svars i ett FRA-chatt.
På en demonstration efter omröstningen höll jag ett uttömmande tal (som jag fortfarande är rätt nöjd med).
Fixade in Camilla Lindberg (FP) (den enda riksdagsledamoten i alliansen som röstade nej till FRA) på Kalmar läns FP-valsedel, så att de som bara kan tänka sig att rösta på just henne i höst ska få chansen. (Om det inte duger med mig, förstås. ;)
Var även med på att bjuda in Camilla på en integritetsdebatt-kväll, som Folkpartiet i Kalmar anordnade i våras och som jag var moderator på.

Det är vad jag kan komma ihåg på rak arm iaf.

Burka i skolan, är det ett stort problem i Sverige?

2010-08-05T13:09:00.005+02:00

Angående Jan Björklunds utspel härom dagen så tycker jag som Adam Cwejman. Gäsp. Skönt att tillhöra ett parti som har högt till tak i alla fall.

Björn A-Ö: E-demokrati

2010-08-05T00:01:00.004+02:00

Demokratin i Sverige är långt ifrån vad den borde vara, och vad den kunde vara. Vi röstar inte på människor vi har förtroende för, utan på sju partier som i ödesfrågor blint röstar enligt sin partiledare, inte enligt sina värderingar.

Vårt valsystem behöver uppdateras för 2000-talet, så att väljarnas val på valdagen verkligen kan göra skillnad. Rösta bort dåliga politiker, rösta in duktiga. Detta kräver grundlagsändringar. I den grundlagsutredning som härom året pågick i det tysta (jämfört med all uppmärksamhet som Lissabonfördraget fick) så har jag drivit på för flera förändringar av valsystemet, som jag även fått med mig Folkpartiet liberalernas länsförbund här på, bl a :

Personvalsspärren bör tas bort*. Den kandidat som fått flest kryss ska bli invald, inte den som bara råkar stå överst på valsedeln. Makten över de folkvalda flyttas alltså från partierna till väljarna. Det blir personval på riktigt.
Skilda valdagar för riksdags- och lokalval. Ett val i taget, så att väljarna kan skilja på frågorna så att vi slipper åter se oärligheter som sossar som går till kommunval på frågor som inte beslutas av kommunen.
Sverige måste få en författningsdomstol. Politikerna får inte driva igenom grundlagsmässigt tveksamma lagar, som FRA-lagen, utan att det prövas mot grundlagarna i en domstol.

Men så här ett och ett halvt år senare så ser jag betydligt fler saker som borde göras, så här i den digitala teknikens tidevarv:

1. Rösta digitalt

Det känns sååå 1900-tal att hålla på och springa runt med tusentals lappar för alla olika partier, i alla olika valkretsar, och lägga dessa i kuvert som sedan ska läggas i lådor för att tömmas, sprättas upp och räknas manuellt. Enorma mängder papper trycks upp varav bara en bråkdel används i slutändan. Partifunktionärer lägger tusentals timmar på att blada hushållsutskick, så att alla ska få valsedlar från varje parti i brevlådan. Slöseri med träd, slöseri med arbete.

Det är dags att införa internetröstning kombinerat, med vallokaler med digitala röstningsmaskiner (som i Springfield ;). Vill du rösta på ett obskyrt parti som inte haft resurser att lägga ut valsedlar i just din vallokal? Inga problem, när alla partier och kandidater kan klickas fram på en datorskärm! Man ska inte behöva jättemycket pengar för att kunna etablera ett nytt parti. Det ska räcka med fräscha idéer.

I Estland röstar man redan via SMS, vilket kanske inte är lika flexibelt, men det kan fylla en funktion för de som vill kunna rösta utan att gå till en vallokal.

2. Gör det möjligt att rösta på ett andrahandsval.

Låt säga att jag har hittat ett jättebra litet uppstickarparti som jag vill stödja istället för Folkpartiet. Men då måste jag leva med risken att om uppstickarpartiet inte kommer in i riksdagen (det finns ju en fyraprocentsspärr), så har jag kastat min röst i sjön, Folkpartiet och alliansen får för få röster, och vips så har vi fått Mona Sahlin (S) som statsminister och Lars Ohly (V) som vice. There goes the country…

Men tänk om jag kunde rösta på uppstickarpartiet med förbehållet att om det inte får fyra procent av folkets röster, så faller min röst tillbaka till Folkpartiet istället. Då skulle folk våga stödja nya, friska krafter utan att behöva frukta att deras röst kanske hux flux inte längre räknas.

Detta vore en administrativ mardröm att hantera om vi fortfarande röstade med papperslappar i kuvert, men kombinerat med den elektoniska röstningen ovan så vore det en baggis för datorerna att hålla koll på.

Som du kanske märker så har jag inget emot att det skulle bli lite mer cirkulation i till exempel riksdagen. Det är dötrist med samma sju partier år efter år, som grupperar sig i samma två block. Om det blev lättare att få in nya partier med nya åsikter, skulle det sätta press på de etablerade partierna att vässa sina ideologier istället för att trängas i mitten. Konkurrens leder till högre kvalitet, är ju en liberal sanning.

Grundlagen revideras inte särskilt ofta. Sannolikt kommer jag inte att få igenom dessa krav under nästa fyra år. Men kryssar du in mig i riksdagen så lovar jag att göra allt jag kan för att sätta hjulen i rullning för att dessa demokratiseringar en dag ska bli verklighet.

Har du själv några idéer för hur ny teknik kan användas för att förbättra valprocessen, eller demokratin i stort? Lämna en kommentar!

*) Det var 2008 som jag tyckte att personvalsspärren skulle tas bort helt. Sedan dess har en mycket, mycket klok kille upplyst mig om att det finns en poäng i att ha en spärr, även om den bör vara mycket lägre än den är idag. Det vore ju bräckligt om extremt få personer kryssade, för då skulle man med bara något enstaka kryss kunna flytta upp det nedersta namnet så att det hamnade överst. Så nuförtiden förespråkar jag en fast spärr på något hundratal kryss, istället för dagens nästintill oöverstigliga åtta procent.

Björn A-Ö: Datalagringsdirektivet

2010-08-04T00:01:00.005+02:00

Datalagringsdirektivet är en politisk övervakning som skapar otrygghet för alla människor, oavsett om man har rent mjöl i påsen. Införs direktivet i Sverige innebär det att alla telefonsamtal, SMS, e-postmeddelanden och inloggningar på internet kommer lagras.

Förre justitieministern Thomas Bodström (S) var en männen bakom denna monstrositet, men sedan han misslyckats med att införa det i Sverige så tog han det till EU-nivå istället, där han fick igenom det med hjälp av de svenska (S)-parlamentarikernas röster.

Övervakningen skapar rädda människor som lever i skräck för staten. Det drabbar definitivt även de som ”har rent mjöl i påsen”. Sedan direktivet infördes i Tyskland vågar människor inte längre ringa sin läkare, psykolog, äktenskapsrådgivare eller beroendehjälplinjer, för de vet att samtalet kommer att registreras. Särskilt rädda är de som levt under kommunismen i Östtyskland.

Krafter i europaparlamentet försöker nu även få direktivet till att gälla alla sökningar som du gör i t ex Google. Tänk själv om staten sparade ett arkiv över alla gånger du sökt på information om vissa sjukdomar, eller om sexuella fantasier, eller politiska diskussioner. Tänk om denna information kunde läcka ut till din arbetsgivare, eller användas för att utpressa dig. Skulle du våga använda Internet lika fritt som idag? Nej!

Datalagringsdirektivet måste stoppas. Jag har skrivit på ett väljarkontrakt där jag lovar att rösta nej till direktivet om jag blir invald i riksdagen. På den uppmärksammade webbplatsen www.nejtilldatalagring.se kan du hitta kandidater från alla partier som avgett samma löfte. Jag är den förste (och hittills ende) riksdagskandidaten från Kalmar län som har skrivit på kontraktet.

Björn A-Ö: Censur

2010-08-03T00:01:00.002+02:00

Censur hör inte hemma i ett fritt samhälle. Många saker kan det kompromissas med, men inte yttrandefriheten. Yttrandefriheten är absolut. Jag utmanar mina läsare att definiera en situation där jag skulle förespråka censur. Lämna en kommentar!

På senare tid har vi uppmärksammats på en pervers och oväntad form av censur. En välkänd svensk översättare av japansk manga och animé har dömts för barnpornografibrott, för att han på sin dator, bland tiotusentals bilder han använder i sitt yrke, hade en handfull tecknade bilder på nakna människor som kan antas vara under 18 år ”för att de hade små bröst”.

Jag upprepar: tecknade bilder. Kan antas vara under 18 år.

Jag skulle kunna påpeka här att mangastilen till sin natur gör att alla människor kan se väldigt unga ut, såväl 10-åringar som 40-åringar. Jag skulle kunna påpeka att små bröst är regel snarare än undantag för fullvuxna japanska kvinnor. Jag skulle kunna påpeka att manga som sålts till barn i svenska bokhandlar i tio år skulle falla in denna fålla, liksom illustrationer i flera Astrid Lindgren-böcker. Men det är inte det som gör den här domen så barock, utan att det handlar just om teckningar.

En teckning, hur grovt övergrepp den än må föreställa, är fortfarande bara en teckning. Den har inte inneburit något övergrepp på något barn, lika lite som en teckning föreställande ett mord har inneburit att någon har blivit dödad.

Övergreppet i barnpornografi består i det övergrepp som görs på ett barn för att framställa bilden eller filmen. Det är ett bevis på ett brott. Det ska vi bekämpa. Men en teckning som ritas är bara en fantasi. Inget barn har våldtagits när teckningen ritades. Det finns inget offer.

Barnpornografilagen från 1999 har därmed slagit oerhört fel, eftersom den inte gjort skillnad på teckningar och verkliga bilder. Om det är p g a en miss eller ett medvetet moraliserande från riksdagspolitikerna låter jag vara osagt. Men om jag blir inkryssad i riksdagen i höst, lovar jag att arbeta för en ändring av lagen. Politiker ska inte kunna driva igenom vilka medeltids-lagar som helst, bara för att de spelar ut barnpornografi-kortet.

Nåväl. Vad är det för hemskheter som den dömde, Simon Lundström, åkt dit för då? En storhet med Internet är ju att alla kan granska information öppet och bilda sig en egen uppfattning. Är det här barnporr eller inte?

Det är det förbjudet att veta!

Notera journalisten i detta Rapport-klipp:

Eftersom en domstol har bestämt att det är barnporr, får vi inte visa bilderna som Simon har dömts för. Vi får inte inneha dem, eller, sen den 1 juli, titta på dem.

Läs stycket ovan en gång till.

Inte ens media, vår tredje statsmakt som ska granska politiker och domstolar, har alltså rätt att ta reda på om det finns någon grund för domen. Bevisen hemligstämplas per definition, vilket ju måste vara väldigt praktiskt för den som inte vill bli granskad.

Tidigare i år beslutade en enig riksdag nämligen att ingen ens får titta på barnpornografi. Jag tappar andan.

Det spelar ingen roll om det som förbjöds innefattar just streckteckningar på nakna män och kvinnor med för små bröst, eller om det var bilder på Muhammed, eller om det var det kommunistiska manifestet, eller om det var George Orwells 1984 – jag är chockerad över att staten ens kommer på tanken att lägga sig i vilken information som är OK och inte OK för medborgarna att tillgodogöra sig. Och att detta passerar i stort sett obemärkt förbi. Att förbjuda uttryck är att förbjuda yttrandefrihet.

Och hur ska någon kunna veta var gränsen går för barnpornografi, om ingen ens i utbildningssyfte får visa det, som Rädda Barnen gjorde för politiker på 90-talet (innan lagen).

Mitt andra vallöfte: om jag blir inkryssad i riksdagen i höst, lovar jag att arbeta för ett avskaffande av tankeförbudet. Förbud skadar bara de som är oskyldiga, medan de äckel som verkligen vill konsumera barnporr kommer att hitta det ändå.

Låt oss summera:

En oskyldig man blir uthängd som pedofil.
Polis och domstol tvingas slösa bort enorma resurser, som de istället kunde ha använt till att rädda verkliga barn.
Den barnpornografi som verkligen framställs tvingas bort ytterligare i det fördolda, så att polisen får ännu svårare att hitta gärningsmännen och rädda de utsatta barnen.

Fler lästips: